Vi sitter i hans arbetsrum på andra våningen i Uppsalas stadshus. Mohamad Hassan dricker te med honung i.
– Det är mer harmoniskt att dricka te och de senaste åren har jag dessutom skapat ett litet honungsberoende. Där jag växte upp är det mer traditionellt att dricka te.
Han syftar på Beirut i Libanon. I det tolv våningar höga ”röda huset” i stadens gamla judiska kvarter växte han upp. Han beskriver det som ett mångkulturellt hus med människor i olika åldrar, olika bakgrund och religionstillhörighet. Ett härligt mångkulturellt litet samhälle.
– Som liten pojke sprang jag alltid upp och ner för trapporna och pratade med alla. Jag käkade frukost hos en granne, lunch hos en annan och middag hos en tredje. Jag tror aldrig någon låste dörrarna i det där huset. Någon gång ska jag nog skriva en bok om huset, eller kanske en teater.
Det var i Beirut han hade sina första jobb, på en blöjfabrik som var insprängd mellan husen. Han arbetade även hos en av stadens största bokhandlare och var springpojke åt den franska ambassaden. Mohamad Hassan har alltid präglats av en entreprenörsanda något som visade sig redan under skolåldern då han skrev uppsatser åt sina klasskamrater.
– Vi hade ingen gratis skollunch så jag skrev deras uppsatser och de fixade min lunch. Det blev ganska många men till slut åkte jag fast, säger Mohamad Hassan och skrattar.
På taket till röda huset i Beirut lekte han och de andra barnen, det blev både fotboll och kurragömma med utsikt över Medelhavet. Närheten till havet är viktig för Mohamad Hassan. En stor del av sommaren spenderas i skärgården kring Östhammar och Öregrund. Han tar sig runt med den egna segelbåten. En av hans förebilder i livet är dessutom båtbyggare, svärfar Bosse.
En annan förebild, kanske den viktigaste, är hans numera bortgångne mor. Hon kämpade alltid hårt för familjen och skapade en trygg uppväxtmiljö även om det var tuffa tider, bomber föll och de tvingades fly på grund av kriget.
Första tiden i Sverige spenderade Mohamad Hassan på flyktingförläggning i Lövstabruk. I dag anser han att han blev lite för väl omhändertagen i Sverige. Alla människor var fantastiska men han fick inte jobba, vilket han ville. En studievägledare uppmanade honom att bli kock och så blev det. Maten blev ytterligare en ingångsväg i det svenska samhället.
– Bara efter några år var jag kökschef över kockar som lagade svensk husmanskost. Helt otroligt egentligen!
På sfi, svenska för invandrare, träffade han sin fru Karin. Hon var lärare och han var elev, men kärleken hölls utanför klassrummet. Efter några år som kock ville Mohamad Hassan ha nya utmaningar och göra skillnad. Politiken och liberalismen har med åren blivit självklara delar i hans liv och tar mycket av hans tid. Nu jobbar han hårt för att genom politiken ge människor bra förutsättningar att få en utbildning och ett arbete, vare sig det handlar om ungdomar, vuxna eller nyanlända till Sverige.
– Alla kanske inte blir kommunalråd men alla ska ha en värdig chans att lyckas. Även om man heter Mohamad Hassan eller något annat.
Det är människorna som är den mest centrala delen i Mohamad Hassans liv, allra helst skulle han spendera hela dagarna med att bara träffa människor.
– Få sitta ner, prata, spela schack och dricka en kopp te.
Självklart med honung i.