Hans Odöö är i Uppsala mest känd som guiden som uppträder som Linné, men han är dessutom författare, journalist, fotograf, filmare och en del annat.
– Mitt dilemma är att jag är så intresserad av och lagom begåvad för så många saker, så jag vet inte vad jag är bäst på, säger han.
Han är född i Karlskrona – och där i skärgården lär det finnas en ö, som heter Odö, som hans farfar tog sitt efternamn från – men han är uppvuxen i Motala, alldeles i närheten av de berömda radiomasterna.
– Ställde man stekpannan på spisen, så kunde man höra Sven Jerring ur skaftet! minns han.
Hans pappa var frisör med teatersminkning och tavelmåleri som hobbyer. Modern var fabriksarbetare, senare kontorist, med kunskap, musik, blommor och skrivande som de stora intressena.
Föräldrarna separerade när Hans Odöö var två år gammal. Han berättar att uppväxten var trygg fram till trettonårsåldern, då hans styvfar plötsligt började gå hårt åt honom, framför allt psykiskt. Betygen rasade, han förlorade sin barnatro och från 14 års ålder har han kallat sig buddhist.
– När jag var 15 år så flydde jag. Sökte upp min pappa, som jag inte haft kontakt med under min uppväxt. Jag träffade honom tre gånger, tog hans efternamn. Sedan dog han.
Ett år senare hoppade han av skolan. Han åkte till Stockholm och gick runt på tidningsredaktionerna och erbjöd sina tjänster. På SvD överraskades han av att få en hög med naturböcker att recensera för ett planerat nummer med boktema och på Saxons fick han en beställning på ett stort reportage.
– Känslan av att med en etta i svenska bakom sig få se sina artiklar i tryck och sina bilder på omslaget till Saxons är svår att beskriva. Det var en revansch, säger Hans Odöö.
Han liftade sedan, som 16-åring, genom Europa till Jugoslavien, medförande en sportbag full med naturböcker som han inte hunnit recensera, och tältade på sluttningarna ovanför Dubrovnik, väcktes av en morgontidig tupp och satt sedan på någon uteservering eller nere på stranden och läste svenska naturböcker.
Väl hemkommen träffade han en kamrat som rådde honom att söka sig till Geijersskolan i Ransäter, där studierna blev mycket mer framgångsrika och han undervisades av globetrottern och författaren Arne Hirdman, som bland mycket annat inspirerade honom att skriva aforismer.
– ”Tioordsfilosofen” kallade han mig, berättar Hans Odöö med värme om sin mentor.
– På Geijersskolan träffade jag också en tjej, som utbildade sig till kantor där. Hon skulle senare läsa biologi i Uppsala. Efter tre år försvann hon ur mitt liv, men jag blev kvar här och det är anledningen till att det finns en Linné i Uppsala.
Hans Odöö säger sig ha ett mindervärdighetskomplex för att han inte genomgått någon högre utbildning.
– Jag har skrivit om vetenskap och intervjuat vetenskapsmän utan att själv ha någon utbildning. På det viset tog artiklarna oändlig tid, för det fick inte bli fel.
För att försörja sig de första åren här tog han de jobb som kom i hans väg: städare, nattportier och springvikarie.
– Men 1974 gick jag en guideutbildning och har sedan dess guidat många tusen gånger i Uppsala och i Uppland. Sedan skulle ju 200-årsdagen av Linnés död firas 1978 och jag fick bli guide i Linnéträdgården, fem gånger per dag från 15 maj till 5 september.
– Det här kan man väl göra roligare, tänkte jag och hyrde en peruk och en 1700-talskostym över sommaren. Och det var så det började, säger Hans Odöö.
Han lägger till att han gestaltat Linné mer än 3 000 gånger, i Sverige, i USA och i Paris och London. Samt på kungamiddagar och i otaliga tv-program.
Han har dock inte bara varit guide. Han har också startat Linnéveckan, varit naturredaktör på tidningen Vi, radiopratare, nyhetsuppläsare i TV3 och reseledare i Asien, tränat aikido i Japan, varit munknovis i ett buddhistiskt djungelkloster på Sri Lanka, bilat genom Borneo, åkt på jakvagn genom Mongoliet och skrivit ett antal böcker om natur, varav två har utsetts till årets Pandabok av Världsnaturfonden och han har fått Uppsala kommuns hedersmedalj.
Men på den egna frågan om vad han har kvar att göra svarar han: – Allt!