Mångsysslare som gillar sysslolöshet

Christer Hjorth avslöjar redan vid dukandet av det välförsedda kaffebordet att han ärvt en del av sin far konditorns gener och driver sommarkafé i Lövstabruk. Där hjälper hans föräldrar till, inte minst fadern som står för bakandet.
- Jag föddes på Sala BB men redan när jag gick i andra klass flyttade vi till Västerås, där pappa blev anställd på ett konditori, som han senare övertog. Han hade till slut två konditorier i Västerås. Han slutade alldeles för tidigt, så det är lite därför jag startade Café Norra porten i Lövstabruk, berättar Christer Hjorth med de snabba perspektivförskjutningarna som skulle karaktärisera samtalet och som gjorde det så trivsamt att delta i men hart när omöjligt att i efterhand redogöra för.

Han gick i skolan i Västerås, bland annat i Högre allmänna läroverket, "Sveriges äldsta gymnasium", som han stolt poängterar, och tog studenten 1968, som sista kullen med "den riktiga studenten".
Men skolan var inte allt. Han spelade i popband, Paul Whaters, och kunde emellanåt komma direkt från spelningar till skolan, iförd musikermundering, när turnébilen gått sönder.
- Jag spelade hammondorgel. Pugh Rogefeldt var med ibland, det var en ganska skiftande konstellation av musiker. Men vi spelade in skivor och försökte komma in på Tio i topp, men kom aldrig närmare än tolva.
Våren 1969 kom han till Uppsala för att studera, dock oklart vad.
- Jag började läsa proppen i juridik och lite statskunskap. På sommaren fick jag sedan ett extrajobb som dekoratör på Domus interiör i Västerås. Men han som jag vikarierade för kom inte tillbaka, så jag fortsatte under hösten också.
Återkommen till lärdomsstaden läste han företagsekonomi innan det blev dags för lumpen, som telegrafist, i Linköping. Därefter återvände han till Uppsala, denna gång för gott.
- Då började jag spela i Kruthornen och läste musikvetenskap. Dessutom spelade jag i dansband och kunde ha upp till sex spelningar i veckan.

Han fick sedan vikariat som timanställd musiklärare vid Carlforsska gymnasiet i Västerås.
- Jag försökte läsa konsthistoria parallellt, men det var obligatorisk närvaro, så det sprack.
- Då blev det en tjänst ledig som musiklärare på Sigtunaskolan. Jag fick provspela för rektorn. "Det där lät ju inte så dumt" sa hon och så fick jag jobbet.
Christer Hjorth insåg snart att hans pedagogiska och teoretiska kunskaper inte var kompletta, så han sökte in på Musikaliska akademien, där man inrättat en utbildning för just icke formellt behöriga lärare, på helger och lov.
- När utbildningen var klar fick jag fast tjänst, och nu på heltid, på Sigtunaskolan och
S:t Olofsskolan. Då började jag plötsligt leva studentliv. Jag ledde Kruthornen, något jag höll på med i nästan tjugo år, var med om att starta Rikssmask - Sveriges musicerande akademikers studentorkestrar - och drog i gång studentorkesterfestivalen, SOF, som det heter i Linköping, eller Stork, som det heter i Uppsala.

Dessutom har han undervisat på Yucaiskolan i Peking och ackompanjerat Sveriges äldsta spex Rudolf som Juvenalorden - på japanska! - framförde inför en häpen publik på världsutställningen i Sukuba utanför Tokyo.
Han har dessutom ägnat sig mycket åt sambamusik.
- Bland annat vid Uppsala stads jubileum, då en massa sambaorkestrar var här - men allt regnade bort! säger han med viss irritation över kommunens ointresse av att hjälpa till.
Christer Hjorth lät sig dock inte avskräckas utan sitter nu i juryn för Foundation of European Carnival Cities, vid karnevaler runt om i Europa.
Han har dessutom dragit i gång och varit delägare av det som nu är Hotell Uppsala.
Man blir därför inte förvånad över svaret på frågan vad han gör på sin fritid:
- Jag gör ingenting på fritiden. Jag gör så mycket annars!