Mångsysslare ska varva ner

När denna intervju gjordes var det Viveca Halldin Norbergs första dag som pensionär, något hon nogsamt och glädjestrålande meddelade fotografen. Med tanke på allt det hon ägnat sig åt dessförinnan är det inte svårt att förstå att friheten från det dagliga arbetet kan ha sin lockelse. Den som däremot tror att hon kommer att gå sysslolös genom resten av livet torde dock göra en allvarlig felbedömning.
- Jag är nog en typisk mångsysslare, där jobbet var en del av mitt liv, säger hon och betonar tydligt ordet "en" i slutet av meningen.
- En röd tråd har varit föreningsengagemang och att alltid göra saker som varit varandras motsatser, lägger hon till.
Hon illustrerar detta med att hon samtidigt med att hon var nationsaktiv arbetade extra på fritidsgården i området där hon bott hela sitt liv.

Hon är född och uppvuxen i Norby, trots att namnet på egnahemsföreningen antyder något annat.
- Och jag har bott i samma hus, byggt av min pappa, i 61 år. Dessförinnan bodde jag 300 m härifrån, så jag har inte rört mig så långt, även om jag genom arbetet och forskningen har rest över hela världen, berättar hon.
Hennes pappa var rustmästare och mamman hemmafru.
- Fast jag är finlandssvenska på mödernet, en korsning mellan finlandssvensk adel och svensk proletär, mormor var grevinna och farfar var statare, säger hon och tillägger:
- Jag blir mer och mer finlandssvensk allt eftersom åren går. Jag har ju delvis vuxit upp i Finland och gått i skola där. Dessutom har jag sedan 50-talet tillbringat alla mina sommarlov i Barösunds skärgård i södra Finland.

Viveca Halldin, som hon då hette, fick efter fil mag-examen ett 14 dagars vikariat på Nordiska Afrikainstitutet men blev kvar i tolv år. Hon skrev sin avhandling om svenskarna i Haile Selassies Etiopien. Per tåg, bil och mula tog hon sig fram, i delvis väglöst land, i Etiopien och Eritrea, där myndigheterna hävdade att inget krig pågått men där hon själv bevittnade dess följder. När avhandlingen var klar sökte hon till Carolina Rediviva 1979 och har varit där sedan dess.
- Under min tid som chef för låneavdelningen datoriserades verksamheten. Under de senaste 16 åren har jag arbetat med kulturarvssamlingarna och varit med om att digitalisera delar av dem. Jag har också försökt vara mentor till nationsarkivarier och -bibliotekarier. Det har varit mina bästa yrkesår.

- En av de saker jag vill göra som pensionär är att skriva allt det jag inte hunnit med. Till exempel vill jag skriva om hur min avhandling kom till - det tror jag blir en riktig rövarhistoria, säger hon.
- Så har jag varit fiskarhustru i 27 år, säger hon med ett av de många häftiga kast som kännetecknade vårt samtal.
- Min man Anders, som dog för fem år sedan, var binäringsfiskare i Spikarna på Alnön utanför Sundsvall. Han skrev sin avhandling om sågarna på Alnön. Det är sjön och fiske som gäller. Och att paddla kajak, det har varit min frihetssymbol, säger hon.

Ett av Viveca Halldin Norbergs många fritidsintressen är motionsdans.
- Det finns en man i mitt liv - och han är också min danskavaljer, avslöjar hon och påpekar att dans är mycket bra motion.
- Jag har stegräknare. Det brukar bli en 12 000 steg på en danskväll, avslöjar hon.

Så kommer ett nytt kast, och hon påpekar att man i yrkeslivet alltid är utbytbar, men inte som förälder.
- Därför skall man ställa upp så mycket som möjligt. Jag har en mycket nära kontakt med mina döttrar, som båda bor i Uppsala. Fast de är nog lite överbeskyddande mot mig, säger den nyblivna pensionären, som direkt efter avslutad intervju åkte till sin gamla arbetsplats Carolina Rediviva för att tömma hårddisken i sin dator där.
Nedvarvningen har nog inte riktigt börjat än.

Mångsysslare ska varva ner

Jobbet har varit en viktig del av Viveca Halldin Norbergs liv. Nu är hon pensionär.