Som för så många andra 65-åringar numera är det inte någon pension i sikte för journalisten och författaren Gunnar Wall. Han skriver artiklar, jobbar deltid inom rättspsykiatrin och arbetar med sin nästa bok som ska vara färdig i början av nästa år. Han avslöjar att han har tittat på frågan om ”hemliga statliga strukturer” och Palmemordet kommer att finnas med på ett hörn.
Gunnar Wall har kommit att bli en av landets främsta experter på Palmemordet. Det som började med några tidningsartiklar för 30 år sedan fortsatte med en tusen sidor lång bok som tog sex år att göra, och efter det ansåg han att han hade lagt ned så mycket tid och arbete på ämnet att han inte bara kunde lägga det åt sidan.
– Men det är ett tacksamt specialintresse att ha. När man träffar människor behöver man inte direkt tjata om att få prata om Palmemordet, säger han.
Gunnar Wall inledde sin journalistkarriär med att göra skoltidning med klasskamraterna hemma i Stockholm. På 1970-talet gick han Journalisthögskolan och hade sedan kvällstidningsvikariat och jobb på den socialistiska tidningen Internationalen innan han blev frilans. Det var den så kallade Ebbe Carlsson-affären 1988 som fick Gunnar Walls att fördjupa sig i Palmeutredningen.
– Det skulle bli två stora rättegångar. Den ena gällde smuggling som den politiske fixaren Ebbe Carlsson organiserat när han ledde en hemlig utredning av mordet. Och den andra gällde olaglig hemlig avlyssning som bedrivits av bland annat den förste spaningsledaren Holmér. Jag tänkte att de rättegångarna skulle ge en möjlighet att få veta mer om vad rättsapparaten och kanske också regeringen hade sysslat med.
Såväl rättegångar som bokskrivande drog ut på tiden, och när "Mörkläggning, statsmakten och Palmemordet" kom ut 1997 insåg Gunnar att timlönen hade varit bedrövlig.
– Hade jag i ett tidigt skede förstått hur lång tid det skulle ta hade jag aldrig fortsatt.
Det som driver Gunnar Wall är inte frågan om vem som mördade Olof Palme, utan det handlar mer om vad som har påverkat Palmeutredningen att utvecklas som den har gjort. Han menar att det för regeringen och Socialdemokraterna var ohållbart att utredningen bedrevs som vilken mordutredning som helst eftersom en massa känsliga uppgifter hade kommit fram då.
– På ett mer generellt plan handlar det om hur vi ska förhålla oss till en historieskrivning där man inte har vågat titta på saker. Så har det ju även varit med Sveriges roll under andra världskriget och kalla kriget, förklarar han.
Den första boken fick Föreningen grävande journalisters prestigefyllda pris Guldspaden 1998. Den följdes 2010 av "Mordgåtan Olof Palme" och förra året av "Konspiration Olof Palme". Därtill har det blivit tidningsartiklar och medieframträdanden och varje dag får Gunnar Wall mejl och telefonsamtal från människor som vill diskutera Palmemordet.
Är du inte rädd att bli stämplad som en galen konspirationsteoretiker?
– Det är ju lite en risk jag får ta. Det ligger väl i ämnet.
Med vem var det då som mördade Olof Palme? Nej, Gunnar Wall tror inte att det var Christer Pettersson. Och han utesluter inte att vi en dag kommer att få veta sanningen.
– Ju längre tid som går, desto mindre tryck är det på folk att de ska hålla tyst. Det kan också vara så att någon som börjar bli lite äldre känner att det är dags att berätta. För jag tror att det finns folk som vet saker, och börjar någon prata kan det bli en ketchupeffekt.