Hit kom de första gången en kall januaridag för fem år sedan. Lena Egardt som är trädgårdsintresserad noterade då lite sorgset att miljön kändes kall och steril – och slottsträdgården vette mot norr. Men den blev en glad överraskning, och självklart förlägger vi intervjun till en syrenberså. Utsikten är hänförande, med ett Uppsala långt nedanför oss som ligger utbrett i junisolen.
Vägen hit till Uppsala slott tog sin början på Gotland. Där bodde Lena tills hon var tre, och familjen flyttade till Helsingborg. Hon var ett barn som gillade att pyssla och fixa – och att läsa.
– En speciellt stark läsupplevelse var Axel Kiellands "Lev farligt", som handlade om norska motståndsmäns attentat mot tungvattenanläggningen i Rjukan under andra världskriget, minns hon, och vi pratar en stund om hur aktuellt kriget fortfarande var för många som föddes på 50-talet.
Lena Egardt har ingen universitetstradition hemifrån och var osäker om framtiden. Så hon gjorde som många andra på den tiden ett psykologiskt anlagstest som i hennes fall visade att hon borde bli personalvårdare, lärare eller sekreterare. Efter fackskola och gymnasium gick hon därför en eftergymnasial sekreterarutbildning.
– Under en period var jag sekreterare på en reklambyrå i Stockholm. Men jag kände att detta är inte livet.
Så hon sadlade om och utbildade sig till låg- och mellanstadielärare vid Lärarhögskolan i Kristianstad.
– Det var ingen lätt arbetsmarknad. Att få jobb i Lund-, Malmöregionen var nästan omöjligt. Man fick vara beredd på att flytta för att få jobb.
Hon har undervisat på både låg- och mellanstadiet, men föredrar mellanstadiet.
– Med mellanstadieeleverna kan man vara lite friare i sig själv och kan lägga mer ansvar på barnen. Jag tycker om att möta föräldrar och barn. Det händer så mycket på en skola hela tiden, säger Lena vars ledstjärna som lärare kan sammanfattas: mycket pondus och full koll på vad som händer i klassrummet.
Tiden i Uppsala har hon uppskattat mycket.
– Det har varit en jättetrevlig tid, och det känns kul att ha fått sätta sin prägel på Uppsala slott, att ha fått välja färger och tapeter, säger Lena Egardt. Hon har i samråd med slottsarkitekten planerat renoveringen av landshövdingebostaden innan paret flyttade in där på andra våningen. Humoristiskt berättar hon om deras egna vedermödor med restaureringen, och det framkommer att hon är en praktisk, händig person som gärna ger sig i kast med laga något som är trasigt.
Jag kommenterar att det måste vara en exklusiv erfarenhet att ha bott på ett, och Lena Egardt håller helhjärtat med.
– Ja! Fortfarande händer det att jag stannar till på väg uppför backen, tittar mot Slottet och säger till mig själv: ”Bor jag verkligen här?”
Åren som slottsfru kommer hon att minnas med glädje, alla människor hon träffat och alla upplevelser. Men snart är det slut. I september återvänder familjen Egardt till radhuset i Nacka. Lena Egardt ser fram emot att få styra och ställa i sin trädgård utan påpekanden av någon trädgårdsmästare. Inte minst får hon närmare till de två barnbarnen i Stockholm; hon är både mormor och farmor. Hon gillar att sticka och är mycket belåten med åldersskillnaden mellan flickorna: åtta månader, vilket innebär att små stickade kärleksverk kommer till god användning.