– Flytta från Pite, utbilda mig, ha en kärleksrelation med en modern och jämställd man, få barn med en sådan man, och få ett bra jobb där jag kan påverka och bidra till ett bättre samhälle, räknar hon upp medan vi läser de rader hon skrev då.
Föräldrarna är från Jokkmokk, och Malin växte upp i Öjebyn utanför Piteå.
– Pite är en arbetarstad med få akademiker och stark jantelag, där man körde med moped inomhus på högstadiet och högre utbildning var föraktad, sammanfattar hon. Så när hon som 19-åring flyttade till Uppsala för att plugga betraktades det av många som vansinne.
– Att ta lån för att studera när man kunde få ett bra betalt jobb på pappersbruken! Det var svårt för många att förstå - även för människor i min egen ålder, säger Malin. Hon präglades av sin mormor och farmor, "två begåvade kvinnor som inte hade möjlighet att läsa vidare" (Malins mamma var en av de första i sin släkt som fick studera).
– Mormor och farmor förmedlade till mig som barn att det var viktigt med utbildning. Jag skulle akta mig för att skaffa barn tidigt och bli beroende av en man.
Som tonåring längtade hon efter att få läsa på universitet och bo i en större stad med kulturutbud.
– Och jag längtade efter att få vara inomhus! Min uppväxt till trots är jag en utpräglad storstadsmänniska, skrattar Malin. I dag håller hon sig gärna just inomhus och konsumerar populärkultur. 1996 flyttade hon till Uppsala för att plugga.
– Jag hade stor tillit till att utbildning skulle leda till samhällsnytta, lite naivt kan jag tycka i efterhand.
I Uppsala tog hon en masters i molekylärbiologi, forskade kring virusinfektioner och ärftlighetens betydelse för livmoderhalscancer, och disputerade i medicin 2006 med Ulf Gyllensten som handledare.
– Det var ett spännande projekt. Jag drevs av lust. Det var roligt och intressant att få lära sig forska. Jag var inte ute efter en akademisk karriär utan tänkte att det är säkert bra att vara disputerad.
Hon har arbetat med forskningsfrågor, utbildning och ledarskap vid Akademiska sjukhuset, Uppsala Biobank och Socialstyrelsen. Nu är hon chef för enheten för utbildningsstöd, kansliet för medicin och farmaci vid universitetsförvaltningen. Malin har också bott och studerat i bland annat USA och Storbritannien, länder där föräldrarnas ekonomiska status nästan är helt avgörande för att barnen ska kunna läsa vidare.
– Högre utbildning leder till självständighet och frihet, så att samhället utvecklas/bli jämlikt, säger Malin som anar att det kanske är därför hon nu har ett arbete som är kopplat just till högre utbildning.
– Jag är stolt över att jobba statligt med högre utbildning, men upprörs fortfarande av beteenden och hierarkier baserade på obefogade kriterier som ålder, etnicitet, kön och socioekonomisk status!
Ensamtid är viktigt:
– Om somrarna i Jokkmokk var jag långa tider omgiven av fjäll, skog och vatten. Det har påverkat mig, säger hon och berättar om ett rikt friluftsliv med fjällturer och skoteråkning. Behovet av att vara ensam tog sig också uttryck i den jorden runt-resa hon gjorde på egen hand som 22-åring. Malin har en estetisk drivkraft som inte bara tar sig uttryck i den genomförda retro-heminredningen. Hon frilansade som personal shopper/stylist, långt innan begreppen existerade.
– Jag hjälpte bland annat kvinnliga forskare att klä sig inför disputationer och installationer.
Tredje punkten på "17-åriga jaget-listan kunde Malin bocka av 2003, då hon träffade maken Mikael på Norrlands.
– Det var "Anti-mys" där på Alla hjärtans dag.
anna.bill@unt.se