– Jag har haft svårt att bestämma mig för vad jag vill göra. Jag behöver testa så jag får en överblick över vad jag egentligen har att välja mellan, säger Maja Ericsson över en kopp doftade ingefärste vid köksbordet i den lilla ettan i Löten.
På kylskåpsdörren trängs vykort från Island, Australien, Danmark och Spanien med en magnet från Grekland, och på väggen hänger franska affischer. Skynket som skärmar av sovdelen är fullt av svampar.
Dekorationerna vittnar om hennes stora intresse för både språk och biologi och det har blivit mycket hoppande mellan de båda ämnena under åren.
Idén om att resa föddes redan under skoltiden i Gävle. Majas föräldrar var engagerade i Afrikagrupperna och olika solidaritetsrörelser. Själv började hon läsa franska och fattade tycke för språket och kulturen.
Gävle hade hon aldrig känt någon stark koppling till och så snart hon gått ut gymnasiet flyttade hon till Stockholm. Sen ordnade hon med en volontärresa till Frankrike i EU:s regi.
– Vi arbetade med en ideell förening för att bevara det lokala kulturarvet i form av spel och lekar. Jag katalogiserade deras arkiv och jobbade som hjälpledare, berättar hon.
Den åtta månader långa resan stärkte Majas språkintresse och hon funderade till och med på att bli språkkonsult. Men efter ett års skrivarlinje på Wiks folkhögskola kände hon naturvetenskapen locka och hoppade på biologprogrammet i Uppsala.
– Jag gick ett år, men sen hoppade jag av igen. Jag kände att jag inte hann med skrivandet och jag var inte säker på att det var biologi jag ville ägna mig åt.
I stället dammade hon av drömmen om Afrika. Och efter några förberedande månader på Färnebo folkhögskola bar det hösten 2007 av till Iringaregionen i Tanzania på praktik.
– De har folkhögskolor där eftersom presidenten i Tanzania kände Olof Palme. På ett besök i Sverige fick han se folkhögskolorna och tyckte det var en bra idé att alla skulle kunna få utbildning. Sen anpassade han dem till Tanzania, så de är mer som yrkesskolor.
På skolan som Maja besökte lärde man bland annat ut elektronik, husbygge och sömnad. Maja och de andra praktikanterna höll i workshops om självkänsla och kvinnors rättigheter för mammagruppen, unga flickor som tvingats sluta grundskolan i förtid för att de blivit med barn.
– Jag hade tänkt att vi skulle bidra med att bygga något, men det gör ju de lika bra som jag. Jag insåg att det snarare handlade om ett utbyte mellan människor. Bara det att de får besök från Sverige och att vi kan ta hit Tanzania som ett eget unikt land och inte bara en del av ”Afrika”, säger hon.
Efter Tanzaniaresan fortsatte hon sin skrivarutbildning på Wik, jobbade lite i Stockholm och läste lingvistik i Uppsala. Hon jobbade på kafé på Åland och drev eget kafé i Jämtland.
– Det var mycket jobbigt och mycket roligt. Jag gjorde allt själv, från marknadsföring och bokföring till att baka kakor och bullar och servera. Det är nog det jag är mest stolt över att ha gjort.
Till slut återupptog hon vårterminen 2011 biologistudierna. Just nu går hon UGSBR, ett forskningsinriktat ettårigt forskningsinriktat program, och till sommaren blir hon klar med sin masterexamen i molekylärbiologi.
– Nu vet jag inte vad nästa steg blir. Om jag vill ut och jobba, forska eller gå tillbaka till något av det andra som jag hållit på med. Det finns så extremt mycket att välja på och egentligen vill jag jobba med allt. Det känns tråkigt att välja bort något.
Det enda hon är fullständigt klar över är att hon helst inte vill ha ett vanligt åtta till fem-jobb.
– Jag har svårt att se att jag skulle finna all mening i ett jobb. Hur intressant det än är kan jobbet inte vara allt i livet. Då jobbar jag hellre mindre och har mindre pengar, men mer tid för allt det andra jag tycker är roligt.