”Bland de många språk menniskorna begagna, för att uttrycka sina känslor och tankar, är blomsterspråket icke det minst vackra”. Det menar Wilhelm Österdahl i ”Blommornas språk” från 1848. Det var då, och några decennier framåt, som blomsterspråket användes som flitigast i Sverige. När floristen Lotta Dimitriou och journalisten Ulf Schenkmanis 1995 ger sig på att modernisera det språk som i Österlandet har tusenåriga anor tar de inledningsvis med just W Österdahl.
I sin ”Säg det med blommor” berättar de om symbolik, om vad antalet blommor eller färgen på dem kan tänkas säga. Helst ska man sända mottagarens älsklingsblommor, ”men känner du inte till vilka det är så kan du alltid lita till stjärntecken. Till varje astrologiskt tecken finns det en magisk blomma”.
Det är det schemat som familjesidan kommer att följa när vi det närmaste året kommer att presentera en blomma i månaden medan fakta och historik kan komma också från andra källor. Det kommer inte att handla om astrologi, stjärntecknen finns där enbart som utgångspunkt i form av datum, och den symbolik vi kommer att ta upp är att betrakta som kuriosa, men visst kan det vara bra att känna till att en bukett med blå, röda och vita blommor kan stå för frieri.
Är alla bukettens blommor röda står det för Jag längtar efter dig. Blå blommor betyder Jag är dig trogen intill döden. En bukett med bara vita blommor signalerar Jag tror på din ärlighet och oskuld. Det sistnämnda visar väl att även ett moderniserat blomspråk kan kännas lite förlegat. Liksom författarnas påstående att det enbart är till äldre damer som man kan komma med en blommande krukväxt.