Vi börjar intervjun med att tala om ett aktuellt debattämne i Uppsala: Psykiatrins hus. Med ett tidsperspektiv bakåt på mer än fyrtio år funderar dagens jubilar, Jan Gudmundsson, kring vad huset manifesterar och vilka synsätt och värderingar det står för.
– Inför den kritik som förekommit har Landstinget och verksamhetsledningen lyft fram fördelarna med att ha all psykiatri under samma tak, liksom närheten till kroppssjukvården, plus betydelsen för forskningen. Men hur upplevs det av patienterna?
Han fortsätter sina funderingar.
– Med Psykiatrins Hus i fokus: Hur kommer psykiatrin att se ut och verka i framtiden? Vilka blir konsekvenserna av att studenternas psykiatriutbildning skurits ner och att psykiatrisk sjukvård nämns i termer av produktion? Vad betyder det i vårdens möte med patienten?
Med detta sagt övergår vi till att tala om jubilarens yrkesverksamhet vid sidan om psykiatrin – författarskapet.
Debuten skedde 1965 med romanen Baronen. Romanen Klockorna under jorden belönades 1995 med Lundequistska bokhandelns litteraturpris. Utöver de åtta romanerna har han skrivit ett tjugotal spelade pjäser, de flesta för radio men också ett par för TV och tre pjäser för Riksteatern. Författandet är viktigt för arbetet som läkare, säger han.
– Humanismen utgör grunden för förståelsen av människan. Inte bara diagnoskriterierna är oundgängliga i vårdarbetet utan minst lika mycket Beethovens och Bartoks musik, Erland Cullbergs måleri och Andrej Tarkovskis filmer.
Trots sitt dubbelarbete hinner han med en hel del annat också vilket framgår av faktarutan. Han slår sig ner vid flygeln och ger ett litet smakprov på ett av sina intressen, att spela piano. Som OD:ist torde han haft anledning att både spela och sjunga ett antal vårsånger de senaste veckorna.
Ett av OD:s paradnummer, Längtan till landet, gissar vi ligger honom extra varmt om hjärtat. För trots att han är uppvuxen i stan – först Helsingborg och sedan Västerås – och dessutom har tillbringat studietiden i Uppsala, har han alltid längtat till landet. Detta har sin förklaring.
– Som barn tillbringade jag somrarna i min pappas hemtrakter i Värmland och har många fina minnen därifrån. Dessutom hyrde min hustru och jag under 27 år mangårdsbyggnaden på Ora säteri, beläget söder om Alunda, innan vi för sex år sedan flyttade in till Uppsala. Så jag har haft möjlighet att tillfredsställa min längtan.
Det är nu ett decennium sedan han spurtade förbi ålderspensionsgränsen men han känner fortfarande lust, både till författandet och arbetet som läkare.
– Genom att inte binda mig vid ordinarie tjänster har jag behållit friheten att växla mellan olika verksamheter. Åren i rättspsykiatrin var spännande och intressanta, liksom också tiden i missbruksvården och kriminalvården.
För födelsedagen har han inga särskilda planer. Men det är ju möjligt att andra har det, säger han.