"Livet har gått fort och friktionsfritt"

Adolf Sjögren är en riktig "krutgubbe". 100 år gammal är han fortfarande still going strong! Han bor själv i ett rött rymligt tvåvåningshus i trä med vita knutar ute på landet i Enkullen några kilometer utanför Öregrund. Här sköter han sig själv och tar hand om allt det praktiska. Tomten är generös med flera fruktträd och stora gräsytor. När man ser hur mycket det är att sköta tappar man nästan andan.
- Nog finns det att göra allt, säger han och lägger handen mot den ena axeln som smärtar.

Hastigt lägger han till att han på ena handens fingrar kan räkna de gånger han haft ont i sitt liv. I mitten av 1930-talet opererade han bort en njure. För några år sedan bröt han lårbenshalsen.
Då hade han kört in ved med kärra till vedboden och fick sådana smärtor på natten att han var tvungen att krypa på golvet fram till telefonen och slå larm. Och nu är det axeln som spökar och det beror på gräsklippningen för några dagar sedan.
- Motorn tjurade, ville inte starta så jag tog i litet extra. Den är inte självgående, har några år på nacken och är tung som tusan. Det var när jag drog den som jag fick en sträckning. Men jag har ett starkt hjärta, det är nog därför jag klarat mig utan en njure i så många år, tror han själv.

När vi går ut i trädgården känner jag på gräsklipparen där den står mitt i gröngräset. Den är ett riktigt åbäke till maskin och får en femtiplussare att ta i för allt vad tygen håller för att rulla den framåt. Ett stycke härifrån står bilen, en gammal fin Opel. Häromdagen rattade Adolf Sjögren själv in den till Öregrund för att betala några räkningar. Körkort et går ut år 2012.

Men något måste du väl ändå ha hjälp med?
- Jovars, hemtjänsten kommer hit med lunch varje dag och grabben Henry som är närmaste granne följer med när jag ska handla. Men det är nog det enda.
Hur blir man en riktig "krutgubbe"?
- Jag var mjölkbonde. Och en stor del av mitt liv jobbade jag på fyrplatser; Draghällan, Djursten, Understen, Örskär, Grundkallen, Storjungfrun ... Och i unga år seglade jag på Nordsjön. Lastade trä och kalksten, ja, farsan var skutskeppare. På den vägen är det. Jag har hållit i gång i hela mitt liv. Ute vid fyrplatserna fiskade och jagade jag, där fanns inga luftföroreningar, där andades jag ren och frisk luft och jag har alltid jobbat med händerna.

Inne i huset är väggarna nästan tapetserade med diplom. Det är bevis på de höga kvaliteter han höll på mjölken som bonde och även för säker bilkörning. Massor av hyllor pryds av priser han vunnit i skidskytte och fältskytte. I rummen står jakttroféer och monterade djur som mård, orre, tjäder, räv, hare och andra djur.

Då berättar han minnen om gamla tiders säljakt och vårjakt på ejder medan katten Måns lägger ett vakande öga på oss där han ligger i sängen.
Vid doften av nybryggt kaffe börjar Adolf Sjögren sjunga med hög och tydlig stämma i köket.
Att sjunga gamla sjömansvisor lärde han sig på sjön. Han sjunger vers efter vers och kan texten klockrent utantill. Sångerna handlar om män som kysser kvinnors fina purpurmunnar, om sjömän, hamnmiljöer och farliga fruntimmer. Han kommer ihåg en massa låtar, en del är riktigt fräcka.

Adolf Sjögren föddes och växte upp på Alnön som ligger en mil söder om Öregrund i skärgården. Han hade tretton syskon, två av dem är i livet, brodern Algot, 90 år gammal och boende i Östhammar samt systern Ellen, 93 år gammal, som bor utanför Stockholm.

År 1939 gifte sig Adolf Sjögren med Ester. Han blev änkling 2001. Till Enkullen flyttade familjen 1969 sedan han slutade jobba på Örskärs fyr. Innan jag lämnar Adolf Sjögren undrar jag hur det har gått de första hundra åren av hans liv.
- Fort och friktionsfritt, utbrister han och gläds över telegrammet från kungafamiljen som önskar grattis till de 100 åren.

Men orden "ett fort och friktionsfritt liv" lämnar jag Adolf Sjögren. Vilken sammanfattning av ett hundra år långt liv.

"Livet har gått fort och friktionsfritt"

Adolf Sjögren har förmånen att vara frisk och kry. Han klarar det mesta hemma själv. Nu firar han sin 100-årsdag.