"Livet är att ha vänner kring sig"

— Jag vill att Embla ska sjunga för mig. Vad hon sjunger spelar ingen roll, jag vill bara höra hennes gulliga röst. Jag kommer nog att gråta litet. Jag har nära till mina känslor, säger hon och det märks på rösten och på porträtten i tjänsterummet att flickan betyder åtskilligt.
— När hon kom blev jag frånvänd resten av världen. Snacka om omsvängning i prioritering. Fast nu har jag ett eget liv också, vänner och jobb.

Att vara omgiven av vänner är centralt och är något hon bär med sig från huset på gården i Sandvikens utkant. Föräldrarna som älskade henne så högt gick tidigt ur tiden. Men föräldrahemmet lever sitt liv och påminner om uppväxten. Pappa var facklig ombudsman och modern jobbade i skolbespisning. Huset var för jämnan öppet för familj och vänner.
— Min mamma hade en positiv livshållning, hon var en varm och glad människa. En stor del av hennes tid gick åt att se till att gäster skulle känna sig varmt välkomna. Hon har påverkat mig mycket. Jag har en väldigt positiv livshållning och är glad i grunden. Jag blir glad när jag gör något med vännerna, när det går bra för dem eller för mina arbetskompisar. Min sociala drift är stark. Livet är att vara omgiven av vänner, säger hon.

Som person är hon nyfiken på andra kulturer och människors livsöden. Hon har tågluffat överallt det var möjligt i Europa och åkt jorden runt två gånger innan fyllda 30. Psykolog hade hon drömt om att bli.
— Under uppväxten tyckte lärarna att jag var en ledartyp. Själv tyckte jag att jag var ganska cool.
— Jag är rätt dominant i relationer och tar mycket plats, men jag är genuint intresserad av andra och är omtänksam. Min före detta man säger att alla tror att de har en särskild relation med mig, att jag är en känslomänniska som älskar att njuta. Och att jag låter när jag äter god mat, säger hon.
Närhet till känslor betyder också att hon har lätt att bli arg.
— Jag kan bli arg så att jag kan gråta för att det finns folk som svälter medan vi köper onödiga presenter. Eller för att folk dör av sjukdomar som vi i väst har botemedel för, men vill skydda med patent som gör läkemedlen för dyra. När jag tänker på att världen är så orättvis, tycker jag att det är värt att jobba för att förändra den. Det är inga floskler, säger hon och rösten känns upprörd och allvarlig och ögonen glänsande.

Och förändra världen jobbar hon för. De senaste elva åren har hon varit engagerad i miljöfrågor, de senaste två åren i chefsbefattningar. Hennes vision är "att skapa social hållbarhet. Alla människor måste ha möjlighet att tillfredställa grundläggande behov som mat, tillgång till mediciner och fredliga livsförhållanden".

Tror hon verkligen att hon kan förändra världen?
— Min optimism om att vi på universitetet ska kunna förändra har dämpats med åren. Men jag tror att vi genom våra kurser gör studenterna mer kapabla att prioritera sådana frågor. Diskussionerna gör världen lite bättre.
För att koppla av från världen mediterar hon, eller, ännu bättre, arbetar med händerna.
— När jag lägger glasmosaik är jag bara. Det är som meditation och jag känner en otrolig flow. Detta är något jag kanske ska ägna mig mer åt i framtiden, säger Eva Friman.

"Livet är att ha vänner kring sig"

Eva Friman är en känslomänniska som har lätt att väcka känslor och knyta band. På fredag fyller hon fyrtio och hon kommer antagligen att fälla tårar. Inte för att åldern tynger, hon har aldrig upplevt någon ålderskris.