Vad berättar en brudklänning? Somliga skulle stå svarslösa inför frågan, Elsa Billgren däremot kan hålla en hel föreläsning i ämnet.
Hon är klänningsfetischisten som inte äger ett endaste par byxor, och som intresserade sig för loppisletande långt före dagens uppstyrda vintagebutiker med designavdelningar och tio centimeter mellan galgarna.
Intresset fick hon genom sin mamma, konstnären Helene Billgren, som tog med sig dottern på äventyr i containrar och ruggiga second hand-butiker där man kunde göra fynd om man inte räddes att köra ned handen djupt i någon fuktig kartong.
– Ju sämre och rörigare second hand-affärer med otrevlig stämning och otrevliga lappar, desto bättre var det, berättar Elsa.
– Jag har så otroligt mycket fina minnen från att ha fått umgås med min mamma så nära och så villkorslöst, inte genom att göra vuxensaker eller barnsaker, utan genom den här spännande skattjakten.
Hon växte upp i Göteborg i ett konstnärshem med föräldrar som brann för sina arbeten, där inga 9–5-tider rådde och där inredningen hade proveniens och nytillverkat sällan kom över tröskeln.
– Vi skaffade mikrovågsugn när jag var arton år. Jag har levt ett ”Historieätarnaliv” fast på låtsas, och det är så himla självklart att alla i min familj har stenkoll på gamla grejer.
– Vi gillar gammalt, liksom.
Vad kommer det sig av?
– Är inte många esteter så? Att man gillar saker som berättar en historia. Att sätta själen framför funktionen är en klassisk estetgrej. Funktionen har alltid varit förknippad med pengar och framåtanda, flashigt och så där – och det är ocoolt i kulturvärlden, haha!
Att intressera sig för ”gamla grejer” fick hon i sig med modersmjölken. Fascinationen för kläder och hantverk fick henne att börja samla på bröllopsklänningar, vackert sydda plagg som hängde längst bak i andrahandsbutikerna och betraktades som värdelösa, ”bara för att det är kvinnosaker, så har det alltid varit”.
När hon hade 250 brudklänningar kom hon på att hon skulle kunna hyra ut dem.
Den verksamheten driver hon nu, samtidigt som hon gläds över att priserna på dessa plagg stadigt går uppåt, en hantverkets revansch som hon ser det.
Elsa Billgren är också inne på sin sjunde säsong som inredare i ”Äntligen hemma”, och bloggar på Elle.se, där hon blandar jobb och privatliv i en skön röra som det 1980-talsbarn hon är.
Hon avslöjade i bloggen att hon väntar barn, ganska tidigt i graviditeten. Hon är på väg in i framtiden och försöker leva i nuet, på en och samma gång.
Hon säger att hon försöker lita på sin passion.
– Jag vill tänka att vad som än händer så kan jag alltid gå tillbaka till klänningarna. Bara jag får vara med dem spelar det egentligen inte så himla stor roll. ↔(TT)