Litteraturen ett intresse som lever

Han föddes i Södra Kedum, Västergötland. Pappa var konstnär och mamma hemmafru. Ulf Boëthius tyckte om idrott som ung: handboll, bandy, ishockey och skytte. Många söndagar har han tillbringat med mausergevär på skyttetävlingar i Skaratrakten.
- Skara var en liten stad då, man kände nästan alla, säger Ulf Boëthius, och serverar latte i stora blåblommiga porslinskoppar.

Eftersom han ansågs studiebegåvad fick han börja läroverket. Som i andra svenska städer fanns motsättningar mellan läroverksungdomar och folkskoleelever. Själv höll han gymnasiet igenom kontakten med kamraterna i folkskolan.
Läroverkets regelsystem var traditionellt.
- De yngre eleverna förväntades passa upp på de äldre, springa ärenden och putsa skor. Systemet försvann först några år efter att jag slutat.

En viktig person då var läraren Eva Åsbrink som undervisade i kristendomskunskap och psykologi. Ulf Boëthius beskriver henne som en engagerad person som slogs för kvinnors rättighet. Senare kom han att recensera hennes doktorsavhandling.
Att Ulf Boëthius skulle läsa vidare var inte självklart. Vid en yrkesvägledning fick han rådet att bli skogvaktare. Men lumpen - 15 månader på signalregementet i Stockholm - kom emellan, och blev en avgörande period i hans liv.
- En avskyvärd period, förtydligar han.
Efter det kom han in på folkskollärarutbildningen men kände snart att "det inte var rätt".
- Mina föräldrar var ganska fattiga, så jag fick ett naturastipendium för akademiska studier. Det bestod av tre års mat och husrum.
Ulf Boëthius tvekade mellan Lund och Uppsala, men det blev Uppsala.
- Jag var intresserad av historia och litteratur, och siktade på att bli lärare.

Han läste därför nordiska språk, bland annat för Victor Svanberg, som han beskriver som en okonventionell lärare.
- Jag uppskattade honom. Han var en radikal person med ett starkt personligt engagemang för sina elever.
Efter studierna fick Ulf Boëthius ett lektorat i Västerås, men kände att han ville doktorera. Fast inte i Uppsala, vars akademiska värld han i efterhand beskriver som "mer traditionell, instängd och tillbakablickande" än Stockholms.
Där upplevde han större frihet och öppenhet. Örjan Lindberger blev hans handledare, avhandlingen handlade om Strindberg och kvinnofrågan.
Samtidigt lade Eva Moberg grunden för den nya kvinnorörelsen, och namnet Karin Westman Berg dök allt oftare upp.
- Det var roliga år, när den nya kvinnorörelsen började se dagens ljus. Inte minst uppskattade jag samarbetet med Karin Westman Berg.

Ulf Boëthius har alltid intresserat sig för litteraturen i förhållande till det omgivande samhället. Hans bok När Nick Carter drevs på flykten är ett exempel. Carterhäftena som kom i början av 1900-talet lästes av arbetare och arbetarungdomar. Borgerskapet och överklassen fruktade att dessa skulle inspireras att begå brott och vägra att lyda överheten.
- Intressant är att Nick Carter inte alls var våldsam. Vad man däremot ska minnas är att de här tankarna kom samtidigt som Amaltheabomben 1908, en tid när terrordåd begicks i Sverige.
Trycket från borgerligheten var så stort att tobakshandlarna tvingades sluta sälja Nick Carter-häftena, sammanfattar han.
Ulf Boëthius sitter i juryn för Alma-priset, och ägnar en stor del av sin tid åt att läsa och bedöma internationell barnlitteratur. Vad gäller svensk barnbokslitteratur är hans favoriter Astrid Lindgren och hennes Emil i Lönneberga (som han för övrigt skrivit om i uppsatsen Konsten att göra sig rolig).
- Astrid Lindgren är nästan populärare i Tyskland än i Sverige. Upplagorna är ofantliga, och 100-årsjubileet firades minst lika rejält som i Sverige, säger Ulf Boëthius, som berättar att det finns en guidebok på tyska, med platserna i Astrid Lindgren-land angivna.
- Såvitt jag vet finns en sådan bok inte ens på svenska.

Litteraturen ett intresse som lever

Om inte socialdemokratiska partiet hade instiftat ett naturastipendium med mat och husrum för "medel­lös, studiebegåvad ungdom" är det osäkert om Ulf Boëthius gjort någon akademisk karriär.

Om inte socialdemokratiska partiet hade instiftat ett naturastipendium med mat och husrum för "medellös, studiebegåvad ungdom" är det osäkert om Ulf Boëthius gjort någon akademisk karriär.