Som mötesplats har han föreslagit Konditori Fågelsången vid Svandammen i Uppsala. Kaféet är, säger han, hans skrivarlya och en plats där han brukar träffa och ”käfta” med vänner och bekanta – för att använda hans egen formulering.
– Jag har lättare att koncentrera mig när det är ett lagom brus av samtal, skratt och rörelse i bakgrunden. Tysta bibliotek är stressande.
Han föddes i Boden som mellanbarn i en kristen familj där pappan var lokförare och mamman stod i affär. Hon kom från orgelbyggarsläkten Grönlund som bland annat byggt konserthusorgeln i Stockholm. Det musikaliska påbrået kommer alltså därifrån. Från pappan har han ärvt diskussionslusten.
– Han kallades Raket-Jesus därför att han var politiskt och kulturellt insatt, hade en stark övertygelse och körde loken litet för snabbt. Vi hade kul ihop och till och med när vi gått och lagt oss på kvällen diskuterade vi. Mamma sa ofta åt oss att nu får ni väl ändå sluta!
På grund av pappans jobb flyttade familjen runt i Sverige. Bland annat bodde de en tid i Borås och Södertälje. Studenten tog han i Luleå 1964. Sedan följde ett års militärtjänst vid F 21 innan han 1965 liftade iväg till Grekland. Där fick han jobb på en grisfarm som drevs av prästen Papa Georgios och i det sammanhanget startade hans intresse för den ortodoxa kyrkan och ikoner.
– I västkyrkan är ordet och moralen viktig. I ortodoxa kyrkan finns ett symbolspråk som man inte kan prata sönder. Det har fascinerat mig som forskare.
Åter i Sverige skrev han 1966 in sig vid Uppsala universitet där han bland annat läste konstvetenskap, pedagogik och teologi. Målet var att bli lärare.
Men teologin tog överhanden och 1975 disputerade han på en avhandling i religionspsykologi. Parallellt med studierna jobbade han bland annat som vårdare på Ulleråkers sjukhus.
– Korsningen av teologi, musik och psykiatri, det vill säga religiösa teman och psykisk sjukdom, har sedan följt mig som terapeut och forskare.
Efter sin doktorsexamen var han under några år föreståndare för stiftsgården i Skellefteå samt terapeut vid Lukasstiftelsen.
1980 var han tillbaka i Uppsala och arbetade som lärare på Pastoralinstitutet. 1984–2013 ägnade han, som professor, arbetsdagarna åt bland annat forskning, handledning och undervisning, oppositioner och betygsnämnder.
– Det var otroligt inspirerande. Men det var också tusen sammanträden och det var inte min grej.
1988 lämnade han Uppsala för att vara gästprofessor vid Princeton University i delstaten New Jersey i USA. Det blev en intressant period med mycket undervisning och han fick också möjlighet att odla sitt jazzintresse och att inspireras i sitt essäistiska skrivande.
– Det var ju inte så långt till New York så jag passade på att åka dit då och då och gå på jazzklubbar och kammarmusikkonserter för att inte tala om museer och gallerier. Eller vanka i Soho.
Senare, på 1990-talet, vistades han i omgångar vid Benares Hindu University i Indien där han fick utlopp för sina tvärkulturella intressen.
En annan plats där han trivs och inspireras är Paris. Just nu skriver han på en bok om kaféer och vänskap. Vad är då naturligare än att göra det just på ett kafé i Paris. Han har några favoriter. Ett är Le Select i Montparnasse. Så den som tycker sig ha sett en bekant Uppsalaprofil på ett trottarkafé i Latinkvarteren kan mycket väl ha sett rätt.
Nu måste han skynda vidare för att hinna med tåget till Stockholm där han skall föreläsa och också diskutera med Peter Strang, professor i palliativ medicin. Men vi hinner med en sista fråga till teologiprofessorn.
Tror du på Gud?
– Javisst! svarar han och försvinner i riktning mot Resecentrum.