Torkel Jansson, professor i historia, trivs som bäst i diskussioner med sina doktorander. Någon pensionering blir det därför inte vid 65-årsdagen den 7 mars.
– Jag tycker inte om att planera men jag blir kvar året ut i alla fall, säger han
Som sig bör hittar man professor Torkel Janssons bakom staplar av böcker i hans arbetsrum. Och lika många staplar finns hemma berättar han.
– Jag är lik min son i det. Vi koncentrerar oss på det vi gör och låter det runt omkring vara.
Vägen till universitetet började just med böcker, men då främst skönlitteratur. Som barn, i Ramsjö i nordvästra Hälsingland, var han ofta sjuk och fördrev tiden med att läsa böcker.
– Litteraturen är ju en fantastisk spegling av samhället, ta Strindberg till exempel.
Det var just litteraturhistoria som han tyckte var roligt i gymnasiet, medan historia var rätt torrt och tråkigt med många årtal staplade på varandra. Men tack vare en inspirerande lärare blev det ändå fortsatta studier i ämnet. Numera blir det inte så mycket tid över till skönlitteratur, han läser mest sina doktoranders avhandlingsmanus, något som han trivs med. Att få handleda doktorander är det han uppskattar mest med jobbet.
– Det är ett stort uppdrag, att få hjälpa unga entusiastiska människor på det sättet.
Och det är även så han ser på sin insats som inspektor på G-H nation, ett uppdrag som han hade under drygt tio års tid.
Den egna forskningen kretsar oftast kring tiden mellan franska revolutionen och första världskriget i de baltiska länderna och Norden. En tid då nationalstaten växte fram och medborgarna började få mer makt. I Sverige hade frivilligrörelserna en stor roll i utvecklingen, vilket Torkel Janssons avhandling handlar om.
Han har sedan fortsatt med jämförelser mellan de nordiska länderna.
– Om man gör jämförelser tror jag man blir man öppnare för att se på sin egen historia med nyktrare ögon.
Bland annat har han skrivit boken Rikssprängningen som kom av sig, som handlar om hur Sverige och Finland fortsatte att snegla på varandra både när det gäller statsbygge och kultur trots att de skildes åt 1809.
– Sverige har mer gemensamt med Finland än med Norge, trots en nästan hundraårig union.
Detta verkar inte innebära några problem i Torkel Janssons privatliv trots att hans fru Grete Solberg är från Norge. De träffades bland vulkanerna på en doktorandkurs på Island och silverbröllopet firades uppe på Vesuvius i Italien, där Torkel jobbat i sin ungdom.
– Vi tycker om resor som inte har med att ligga på en strand att göra.
Den inställningen har lett dem till resmål som Spetsbergen och Nordostsibirien.
Numera tar även barnbarnen upp en del tid.
– Det är sådan stor skillnad mellan att få barn och barnbarn. Med de egna barnen är allting så nytt och man är försiktig, men barnbarnen vill jag lära bus, säger han och fortsätter:
– Jag hoppas bara att de får växa upp i en vettig värld, jag tycker att unga i dag har det tufft.
Han ser likheter mellan de arbetsvillkor som finns i dag, med projektanställningar och krav på tillgänglighet dygnet runt, och hur Sverige såg ut på 1800-talet.
– Folkrörelserna slogs för arbetstidsförkortning och arbetstidslagstiftning. Vi måste titta på historien för att kunna gå framåt.
Han återkommer ofta till det, att historia inte har något värde i sig men att den är viktigt som byggsten för att veta vem man är.
– Man måste veta vem man är för att veta vad man kan och vill bli.