Lars anställdes 1968 vid dåvarande Gustaf Werners institut, nuvarande The Svedberg-laboratoriet (TSL), Uppsala universitet. Lars huvudsakliga ansvarsområde var elkraft, men han fick så småningom även övergripande ansvar för lokaler och infrastruktur. Under början av 80-talet expanderade labbet, cyklotronen uppgraderades och nya experimenthallar kom till. I denna process var Lars en central person för planering av lokaler och infrastruktur tillsammans med dåvarande Byggnadsstyrelsen.
För ett acceleratorlaboratorium som TSL, är det nödvändigt med personer som Lars som organiserar det praktiska arbetet för att förverkliga forskarnas idéer. Det handlar t. ex. om att bygga upp strållinjer, flytta strålskyddsblock och magneter, och att installera el och kylvatten. Många är de forskare som fått hjälp av Lars med stort och smått genom åren, framför allt inom Uppsala universitet, men även användare från olika experimentgrupper från andra delar av världen som kommit till TSL för att utföra sina experiment.
I sitt arbete visade Lars stor entusiasm och hjälpsamhet – inget var omöjligt. Arbetet var alltid högt prioriterat och att verksamheten skulle fungera kom i främsta rummet. Lars var en spindel i nätet med sitt omfattande kontaktnät inom och utanför universitetet och kom med tiden att besitta en ovärderlig kunskap och erfarenhet inom sitt område med sina 46 år på samma arbetsplats. Otaliga var de frågor som fick svaret ”fråga Lasse”. Lars var också en viktig person socialt med sin utåtriktade och positiva framtoning, och han anordnade många personalutflykter med intressanta studiebesök samt många personalfester.
Lars var en stor tillgång för laboratoriet och en trogen medarbetare som fortsatte att arbeta in i det sista, även efter sin pensionering. En av TSL:s verkliga trotjänare har lämnat oss.