Ulla-Britt Brännström tar emot på den kombinerade balkong och uteplats som hör till hennes lägenhet i stadsdelen Johannesbäck i Uppsala. Vi har träffats tidigare, för tio år sedan när hon fyllde sjuttio. Då jobbade hon fortfarande som lärare. Hur hänger detta ihop undrar vän av ordnade pensionsavgångar.
– Jag slutade arbeta när jag fyllde 76 år. Det skulle Reinfeldt ha gillat!
Man kan nog påstå att hon fortfarande jobbar. Fast numera i egen regi. Dels besöker hon regelbundet sin gamla arbetsplats, arabiska friskolan Manar al Houda, dels stickar hon i en omfattning som skulle få en stickmaskin att verka improduktiv. Antalet garnmeter hon omsatt i tröjor, babyutstyrslar och halsdukar skulle garanterat räcka flera varv runt jorden.
Dessutom målar hon färgglada miniatyrmotiv på värmeljus.
– Det blir några tusen varje år. Många av dem går på export.
Förklaringen till att ljusen finns i ett femtontal länder är att jubilaren har ett mycket stort internationellt kontaktnät. Alla som ingår i detta får del av den Brännströmska givmildheten. Det går inte att besöka Ulla-Britt Brännsström utan att ha med sig en påse med värmeljus när man går därifrån. Försök! UNT:s utsände klarade det i alla fall inte.
Solen gassar och vi tränger ihop oss i skuggan under balkongens parasoll och njuter av nybryggt kaffe med hembakade ”kladdbullar”. Sådana där som man får hejda sig för att inte slicka pappersformen de legat i när man ätit upp dem. Hon brukar ta med sig kladdbullar när hon besöker sin gamla arbetsplats berättar hon. Uppskattat förstår man.
Hennes kärlek till de elever hon haft under sin långa lärargärning är uppenbar. Och i allra högsta grad besvarad! När hon för en tid sedan fick hjärtflimmer och skjutsades till akuten av sin son Uffe lade han in ett meddelande om vad som hänt på facebook. Resultat: Mer än hundra inlägg där man önskade sin lärare god bättring.
Ytterligare ett bevis på uppskattning kommer här: På den nyligen inträffade Mors Dag fick hon ett hundratal hälsningar – utöver dem från sina egna barn! Så har hon också kallats ”alla arabers svenska mamma” av en elev.
– Ibland när jag är ute på stan kommer mina gamla elever fram och kastar sig i famnen på mig. Du förstår att man blir stolt och njuter.
Hon är född i Medle utanför Skellefteå som nummer två i en syskonskara på fem. Efter studier på Solviks kristna folkhögskola började hon på seminariet i Lycksele. Sin examen som lågstadielärare tog hon när hon var tjugo år.
Innan hon kom till Uppsala hade hon tjänstgjort i Norrland i tre år och därefter i Södermanland och Skåne. Hon hade också gift sig och bildat familj. Efter skilsmässan från sin första man flyttade hon 1967 till Uppsala.
Här arbetade hon på Danmarks skola, Ångelstaskolan och Almtunaskolan innan hon sökte sig till Gottsunda och Stenhammarskolan, Musiklådan och senst Manar al Houda.
– När man blir irriterad över att någon tagit ”min” stol i lärarrummet är det dags att flytta på sig.
Flytten till invandrartäta Gottsunda blev en utmaning. Vilket var precis vad dagens jubilar ville ha. Som redan framgått blev utgången lyckosam för både henne och eleverna.
Sin 80-årsdag ser hon fram emot. Inbjudningar har redan gått ut. Och gratulationer och blommor kommit in! Trots att vi träffar henne en bra stund innan den stora dagen infaller.
– Pengarna jag tjänat på att sluta röka kan komma väl till pass nu.
Antagligen är det en god idé för blomsterhandeln i Gottsunda att höja beredskapen inför ”alla arabers svenska mammas” födelsedag.