Lärare som alltid är på väg

Rastlös är det första ordet Katarina Reineck använder när hon ska beskriva sig själv. Men egentligen hade hon inte behövt säga det. Om man som hon är ordförande för Lärarnas Riksförbund i Uppsala, ordförande i Fyrisfjädern, ordförande i valberedningen för föreningen Humanisterna och körledare samtidigt som man motionerar tre gånger i veckan och har fyra barn kan man inte vara en person som gillar att sitta still.
- Du är alltid på väg någonstans, sa en gammal klasskompis till mig när vi var på gymnasieåterträff. Och, ja, det är jag, säger Katarina Reineck och skrattar.

Redan som barn fick hon tillfälle att röra på sig.
- Jag är en flyttfågel. När folk frågar mig var jag kommer ifrån har jag jättesvårt att säga det. Jag är född i Stockholm men har bott i Växjö, Helsingborg och i en "håla" utanför Sala.
Lågstadietiden i Helsingborg minns Katarina Reineck som en lycklig tid när hon hade nära till kompisar och familjen bodde alldeles vid havet. Annat var det i Sala.
- Vi bodde till och med i en håla utanför en håla utanför Sala. Det fanns en längtan bort hela tiden, men samtidigt ville jag ju inte lämna den stora trygga familjen. Jag tänkte sköta studierna och bli klar. Börjar man med någonting ska man avsluta det.

Och det gjorde hon. När hon var tjugo flyttade hon, tillsammans med en av sina systrar, till en lägenhet i Uppsala och började pendla till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för att bli musik- och svensklärare.
- Mitt yrkesval var inte självklart. Jag har alltid varit intresserad av allt, det har jag nog fått hemifrån. Mina föräldrar är allvetare och jag har alltid haft alla ämnen i gång och diskuterar och läser mycket.

Musiken har också alltid funnits i Katarina Reinecks liv. Under uppväxten spelade hon både cello och piano och alla familjemedlemmar hade minst ett instrument. Det blev mycket Mozart och Beethoven hemma i vardagsrummet. Efter att ha sjungit i flera körer, bland annat i Allmänna Sången, är hon i dag körledare för kören Canorus.
- Det är kul att göra saker tillsammans och utvecklas tillsammans. Sen är det rent fysiologiskt så att sjunga gör att man blir lite euforisk. När man går hem från körövningen vid halv tio är man på topp.

Det var också genom musiken och kören som hon träffade sin man. I V-Dalas kör, för 30 år sedan, sa det klick. Som musiklärare, körledare och med en man som sjunger i kör, och är lärare, var det självklart att också sönerna skulle få en musikutbildning.
- Jag sa till mina barn att ni ska ha en idrott och en musikutbildning. Man behöver organisera en familj med fyra söner - och det har hållt? Sen kommer det ju en period när de vill sluta med allt. Men två av dem spelar fortfarande badminton i Fyrisfjädern.

Organiserad är ett annat ord som beskriver Katarina Reineck. Städbetingen hon infört i familjen är ett tecken på det. Sedan sönerna var i tioårsåldern har alla i familjen haft ett område i huset som man ansvarar för att städa.
- Jag vill att saker ska gå fort, jag har dålig uthållighet så det fanns inte i min värld att jag skulle städa hela huset själv. Jag är duktig på att delegera. Jag har knappt rört en dammsugare på 15 år, ler Katarina Reineck.

För fem år sedan lämnade hon arbetet som lärare för att börja arbeta fackligt i Lärarnas Riksförbund.
- Anledningen till det var att jag såg att det var mycket beslut i skolan som är populistiska. Man rycker och sliter i lärare utifrån dagstrenden. Det finns många skolutvecklingsprojekt som inte ger några resultat och jag tycker inte att man ska jobba med saker som är onödiga. Det är tufft att vara lärare och då måste du veta att du är viktig och veta varför du gör saker.

Med alla engagemang och intressen Katarina Reineck har är det svårt att inte fråga sig: Vad kommer härnäst?
- Jag har beslutat att inte börja tänka så, men det är en kamp.

Lärare som alltid är på väg

Katarina Reineck har mycket omkring sig. Hela tiden. Hon är ständigt på väg, men först ska hon fylla 50 år.