Claes är född i Stockholm, men samma år han föddes lämnade familjen Bromma och flyttade ut till den uppländska landsbygden, Rungarns säteri med medeltida anor. Han växte upp i stora huset ett stenkast från den flygel där han nu bor.
– Pappa var advokat i Stockholm och inte alls intresserad av jordbruk, men mamma hade däremot vuxit upp på gårdar. Hon tjatade tills han gav med sig.
Claes och hans syskon gick i Bladåkers skola (som ligger i norra änden av de littorinska markerna) och sedan i Alunda och Almunge skolor. När Claes var 14 år dog hans pappa. Nu följde några tuffa år med hårda fysiska arbetspass som sällan understeg tolv timmar.
– Vi var tvungna att få upp verksamheten så vi skulle klara ekonomin. Trots allt slit var det en period som verkligen stärkte mig och familjen, säger Claes som gick jordbrukslinjen på Jälla lantbruksskola 1982–1984.
– Att gå där var självklart. Det var en populär utbildning då, och inte helt lätt att komma in.
Bortsett från ett och ett halvt år som gymnastiklärare på 90-talet har Claes sedan dess varit lantbrukare, KRAV-godkänd sedan 1996.
– Jag började för 35 år sedan. Det är svårt att sluta som bonde när man väl har börjat.
På Rungarn finns i dag ett tjugotal travhästar och en köttdjursbesättning på ett 90-tal djur i varierad ålder. Alla behöver de daglig passning och mat så här års.
Claes har alltid varit intresserad av samhällsfrågor och politik, och har länge brunnit för att vända den negativa spiralen med avfolkning av landsbygden och neddragningar av servicenivån. Som samhällsintresserad engagerade han sig därför i början av 2000-talet i Knutbys lilla lokalavdelning av Moderaterna.
– Har man åsikter – och gärna luftar dem – ramlar man med i allt möjligt, skojar Claes som blev såpass kryssad efter avvecklingen av kommundelsnämnderna att han plötsligt befann sig vara förtroendevald för M i Uppsalafullmäktige. Där satt han i tio år, och hade därutöver olika uppdrag.
– Att vara i minoritet i fullmäktige gav många ryggdunkar när man gav sig på de styrande. I majoritet ville jag sedan konkretisera allt vi drivit, men det blev väldigt trögt. I mina ögon gick utvecklingen i M fel: till höger där jag ville gå till vänster, och tvärtom i andra frågor. 2011 kände jag att jag inte kunde stå för den politik som fördes, och framför allt kunde jag inte längre se mina väljare i ögonen.
Efter en tid fick Claes nys om Landsbygdspartiet oberoende och startade Uppsala lokalavdelning. Efter ett halvår var han partiledare på riksnivå.
– Det var som ett travlopp alldeles vid upploppet inför valet. Det handlade mest om att smacka på och chansa i full sken. Att arbeta ideellt är ett hästjobb, fullföljer han skrattande liknelsen.
Även om partiledarskapet är mer än ett heltidsjobb försöker han sköta det på fritiden – och han förlitar sig på ett bra stöd: i Faringe-Bladåker-Knutby fick Landsbygdspartiet runt 30 procent av rösterna och var snubblande nära att komma in i fullmäktige vid det senaste valet.
Claes är intresserad av nästan alla sorters sport, och gillar att åka skidor. Mest utför, men han har också två vasalopp bakom sig.
– Att hålla kropp och själ i form gör att man blir piggare, säger Claes som tränar travhästar tillsammans med sin bror. Själv kör han som kusk lopp i till exempel Gävle, Borlänge och Bollnäs.
– I tisdags körde jag sista loppet innan ”döhalvan” träder in, alltså 50-årsdagen, säger han och skrattar belåtet åt den bestörtning ordet döhalvan väcker hos mig.