Torsten Seth har arbetat på Uppsala universitet i 36 år men det var en ren slump att han hamnade där, säger han när vi ses ett par dagar innan han gör sin sista arbetsdag.
Efter juristexamen satt han ting i Bollnäs i två år men upptäckte att domarbanan inte var något för honom. Därefter fick han en tjänst hos Konsumentombudsmannen i Stockholm.
En dag stötte han ihop med en gammal kompis som frågade om han inte ville hålla en kurs på socialhögskolan och ett tag därefter stötte han ihop med en annan gammal kompis som frågade om han inte skulle ta och söka en halvtid som lärare i handelsrätt på Uppsala universitet.
Eftersom han inte riktigt kunde se sig själv jobba inom statlig förvaltning resten av livet så blev svaret ja och nu hamnade han rätt.
– Jag har gillat jobbet. Det är så fritt och självständigt. Jag har ingen chef som kollar mig hela tiden och jag behöver inte vara chef. Det passar mig. Här finns stor tolerans, folk får vara lite olika. Och så är det så roligt med studenterna. Man träffar hela tiden unga människor som inte har stelnat i tankarna. Åldersskillnaden mellan oss stiger ju hela tiden men det är inget jag känner av. Jag får mer och mer respekt för studenterna.
Torsten undervisar i internationell handelsrätt för ekonomer och arbetsrätt för personalvetare. Det handlar mycket om maktrelationer och konflikter mellan fattiga och rika.
Avhandlingen kom sent, tycker han själv. Han var 53 år och ämnet var tvistlösning inom WTO, World Trade Organisation. Det handlade om rättens betydelse inom den internationella handelspolitiken.
– Kan man få respekt för ett regelsystem? Det är ju juridikens roll i samhället. Säg att det uppstår en tvist mellan en stormakt som USA och ett litet land och WTO:s domstol dömer till det lilla landets fördel. Kommer USA att följa domen? Ingen kan tvinga dem men systemet fungerar faktiskt ganska hyfsat i sådana här situationer. Ser man på EU-domstolen så har vi ett regelsystem där domstolen å andra sidan kanske har fått för mycket makt. Många av reglerna i EU:s fördrag är mycket allmänt hållna och domstolen tar sig stora friheter när det gäller att precisera dem. Domstolen blir för mycket lagstiftare. Det är politikerna som ska lagstifta.
När Torsten var i tjugoårsåldern blev han politiskt engagerad. Vietnamkriget blev en ögonöppnare, han gick med i Laboremus och i Afrikagrupperna, var med och demonstrerade i Båstad mot att Sverige skulle möta dåvarande Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe) i Davis Cup och åkte till Kuba och planterade kaffe i fem veckor med folk från hela världen.
– Jag har fortfarande en grundläggande vänsterhållning men jag är inte okritisk till Kuba som en del andra har förblivit. På Kuba ägs ju nästan allt av staten, jag tror inte på det. Och man har inga fria politiska val. Jag känner mig jättekritisk till privatiseringar av skolan och vården. Marknadsekonomi är ofta bra men här har man fört in det i en sektor där andra principer bör vara viktigare.
Tortsen Seth anser att en av uppgifterna man har som lärare är att lyfta fram argument för och emot.
– Det är det man ska göra, säger han.
Kriteriet för ett universitet är ju en plats där man försöker hitta sanningar. Att tänka och samtala tillsammans är det som intresserar honom mest.
Nu går han i pension och tycker att det är dags och att det känns skönt. Han och hans fru Eva, som är professor i sociologi, håller just på att packa flyttkartongerna för ett helt nytt liv i ett kollektivhus på Söder i Stockholm.
Efter alla år i Uppsala ser han fram emot att utforska Stockholm. Säkert är att han går att hitta i Hammarbyklacken där han har stått i snart femton år tillsammans med äldste sonen Kristian. Och så är han sugen på att skriva och nu kanske det blir något annat än alla de läroböcker i juridik som han har skrivit genom åren.
– Kanske blir det något inom historia eller något helt annat. För att skriva, det är jätteroligt, säger Torsten Seth med ett stort leende.