Kulturmöten är hans yrke

Gillis Herlitz far, barnläkaren och sedermera professorn Gillis Herlitz d ä, tyckte att alla hans barn borde födas i Uppsala. Så när det var dags fick mamma May ta tåget från hemstaden Linköping till Uppsala och Akademiska sjukhuset, föda sonen och åka hem igen.
Där bodde han så under uppväxttiden förutom ett år, då han som tolvåring bodde och gick i skola i Indien, där hans pappa arbetade under flera år.
- De erfarenheterna har lett till att jag började se alternativa sätt att leva och att vara. Att det finns andra sätt än de vi har här, säger Gillis Herlitz.

- På gymnasiet i Linköping gick jag reallinjen. Det var en katastrof för mig. Jag var ju humanist ut i fingerspetsarna, suckar Gillis Herlitz och förklarar linjevalet med att utgångspunkten, åtminstone från faderns sida, var att han skulle bli läkare.
I Uppsala blev det dock inga medicinstudier.
- Nej, jag var inte i närheten av de betyg man skulle ha, konstaterar han och lägger till att han i stället började läsa juridik, något han inte hade något direkt emot, fast han insåg snabbt att det inte var något för honom.

Men det fanns annat som lockade.
- Jag hade ju bara roligt! Spelade spex i Juvenalorden och teater i Studentteatern. Jag ångrar inte ett ögonblick att jag var så ansvarslös under de där åren, för de kontakter jag knöt då har jag haft glädje av hela livet, konstaterar han glatt.
Han tänkte läsa nordisk fornkunskap, men sista dagen för registrering kom en kamrat in och meddelade att det fattades en fjärde man i bridge, så han ställde upp - och glömde bort att registrera sig.
- Då fanns det bara ett ämne som hade sista anmälningsdag nästa dag, och det var allmän och jämförande etnografi, särskilt afrikanistik, det som sedan blev socialantropologi och i Uppsala övergick i kulturantropologi, berättar han.

Så han sökte dit, trivdes och läste snabbt in tre betyg och tog av bara farten betyg också i konsthistoria, egyptologi och etnologi, så han fick ihop till en fil kand.
- Jag började forska i etnografi och skrev om samerna. Det handlade om etnocentrism och kulturmöten. En dag vill jag ge ut det jag skrev då, säger Gillis Herlitz, som i den vevan också arbetade tre månader som renskötardräng.

Sidas kursgård i Uppsala, där man utbildar svenskar som skulle ut i biståndsverksamhet, hörde av sig och frågade om han ville bli kursledare där.
Han hade sedan ett flertal olika jobb för Sida och andra i Sverige och i Afrika. Särskilt minns han hur han i ett fullsatt stadion satt ett par rader framför Mugabe, när denne återkom till Zimbabwe efter sin landsflykt i Moçambique.
- Så mycket hopp som alla som kämpat för Zimbabwes frihet satte till Mugabe då. Och som han svek dem!

I samband med det skrev han sin första bok, Dagbok från Zimbabwe, som Sida gav ut 1982.
Efter alla utlandstjänsterna återkom han till Sida och Sidas kursgård. Han föreläste där om kulturmöten, och i takt med den ökande invandringen allt mer också utanför kursgården.
- Jag läste in 60 poäng i etnologi för att förstå mitt eget filter, som jag betraktar min omvärld genom, säger Gillis Herlitz, som när förfrågningarna om föreläsningar i Sverige och utomlands ökade sade upp sig från Sida och började att på heltid föreläsa och leda kurser om kulturmöten.
De erfarenheterna ligger också till grund för den första upplagan 1990 av boken Kulturgrammatik, som sedan kommit ut i flera nya upplagor och versioner.

Parallellt med arbetet har han skrivit en avhandling i etnologi om festseder i förändring, som han lade fram häromåret.
Man skulle kunna tro att han inte skulle ha haft tid att göra så mycket annat, men det har han.
En förklaring till denna aktivitet är att för honom är det avkoppling att göra något annat. En annan är att hans främsta drivfjädrar är nyfikenhet.
När vi just skall sluta samtalet säger han:
- Jag är 65 år och vet naturligtvis mycket mer nu än när jag var 22. Men jag är inte ens en fjärdedel så tvärsäker.
Efter en stund lägger han till:
- Det är mycket mer intressant med människor som ställer frågor än med sådana som har alla svar.

Kulturmöten är hans yrke

Gilliz Herlitz började läsa etnografi eftersom han missat sista anmälningsdagen till det ämne han hade tänkt läsa. I dag leder han kurser om kulturmöten.