När UNT träffar Terence Hongslo har han precis kommit hem från Miljöpartiets kongress i Örebro. Han är inte så helt involverad i partiets inre verksamhet längre och valet av Per Bolund som nytt språkrör tycker han är helt okej.
– Fast jag hade gärna sett att utmanaren Magnus P Wåhlin fått en chans, han är ju präst också, säger Terence Hongslo.
Det sistnämnda, prästerskapet, hade inte varit minst viktigt för honom. Terence Hongslo är djupt engagerad i Miljöpartister i Svenska kyrkan, en kyrkopolitisk grupp han själv tog initiativ till inför kyrkovalet 2005.
– När jag skulle rösta 2001 saknade jag valsedlar med miljöpartister så inför valet 2005 lyfte jag fram frågan på något möte om vi inte skulle ställa upp, berättar han.
Så det är för den kyrkopolitiska gruppen han har varit i Örebro, för att värva fler medlemmar. Hans eget kristna engagemang kom när han skulle konfirmeras i ungdomen.
– Jag var inte ens döpt då, så det fick ordnas. Men det var något i den undervisningen som slog an djupt i mig. Jag kommer inte från någon sådan bakgrund, tror mormor var med i någon frikyrka, men det var allt.
Men självklart var det hans stora naturintresse som fick honom att gå med i Miljöpartiet, där han har suttit i kommunfullmäktige, varit ledamot i styrelsen för vård och bildning och ersättare i landstingsfullmäktige. Kärleken till naturen startade riktigt tidigt och kanske på ett lite ovanligt sätt.
– Det har berättats för mig att jag kröp omkring på golvet när vi bodde i Honduras och åt myror, skrattar han.
Han överlevde, men blev så att säga biten av det hela. Hans uppväxt präglades också mycket av utomhusupplevelser. Föräldrarna skilde sig när han var i tioårsåldern. Efter det blev det till en årlig höjdpunkt att hans yngre bror och pappan åkte på fisketur i norska fjällen. På en plats de ofta återkom till hade man planterat in öringar som fått växa sig stora i tjärnarna på fjället.
– Man kunde få en rejäl baddare och det var roligt. Men nu för tiden har jag nog blivit alltför blödig för att fiska, vill inte göra illa dem.
Det märks tydligt att han bryr sin ända ned på individnivå i naturen. Han lider med grodorna då Stadsskogen torkar ut alltmer och de får svårt att hitta lekplatser.
– Det är sorgligt att se hur Stadsskogen förfaller!
Teknik och fysik var också ämnen som tidigt fascinerande honom, och som styrde in honom på yrkesbanan. Under vårt samtal förklarar han, på ett enkelt sätt, hur man kunde ”fotografera” ett så kallat svart hål i rymden, som det nyligen gjordes.
Han lär nog vara ensam om namnet Terence Hongslo i världen. Efternamnet kommer från hans norska påbrå, hans far flydde från Norge under andra världskriget. 1944 flyttade denne till Oslo där han började söka jobb, men unga arbetslösa män skrämde ockupanterna.
– Han hade någon bekant som hade försvunnit och en dag fick han höra att tyskarna hade sökt honom, berättar Terence Hongslo.
Fadern satte sig då på en buss och åkte så långt österut han vågade utan att väcka misstankar. Därefter promenerade han genom skogen tills han kom fram till ett hus i Värmland. Han fick senare jobb som ingenjör och den banan satsade även sonen Terence på. Namnet Terence kom förresten från en norsk konsul i Panama som föräldrarna blev vän med när fadern arbetade i Honduras.
Intresset för släktforskning kom också i och med den lite udda bakgrunden i Hongslogården i Orkladalen i Norge och Söderås i Dalarna.