Krögaren som till slut blev lärare

- Vi syskon lovade att aldrig bli lärare, tillstår han.
Han var äldst i syskonskaran och blev i de nedre tonåren den ende av mankön i familjen sedan föräldrarna skilts.
Han är född i Dalarna, men har egentligen aldrig bott där. I stället bodde han i tio år i Skåne och i övrigt på olika platser i Mälardalen, bland annat i Enköping, där han tog realen.

Han gick sedan Försvarets läroverk i akt och mening att bli officer men kom på andra tankar.
- Jag trivdes bra i det militära systemet men inte med den fyrkantiga ledningen. Men jag har haft mycket nytta av det militära, för vad är restaurangarbete om inte logistik, organisation och ledarskap... säger Björn Haglund.
I stället började han läsa matematik vid Uppsala universitet, men fann att den "nya matematiken", med mängdlära och annat som han inte ägnat sig åt tidigare, blev för trist. Han hade tänkt sig en pol mag-examen med matematik och ekonomiska ämnen.

- Alla har väl sina vägskäl i livet. Mitt var i korsningen av Kungsgatan och Vaksalagatan. Jag var på väg till Folkets hus och en deltenta i matte men valde att gå rakt fram och fråga Ovar om jag kunde börja jobba hos honom. Jag hade jobbat extra tidigare, men nu började jag arbeta heltid, som servitör, berättar han.
Ovar var den i Uppsala på sin tid dominerande krögaren Sven Ovar Johansson, som först skötte restaurationen på ett antal studentnationer och senare bland annat drev gamla Statt och ännu senare Ovars krog.
- Det var en lärorik tid hos Ovar. Han hade väldigt bra medhjälpare. Jag var ju servitör men jag var också kockelev där.

Sedan följde en period av krogliv.
- Det började med Galejan i Göteborgs nation. Sedan tog vi över Hotell Uplandia, med gamla restaurang Rullan. Vi körde i gång mitt i sommaren och det fanns inga gäster i hotellet och alla studenter var borta, så det gick inte så bra. Då var det tur att jag hade Wermlandskällaren samtidigt.
Detta höll på till 1984, då han sålde sin krogrörelse, Små krogar.
- Vi skulle få vårt tredje barn och jag ville inte riskera att missa hans uppväxt, som jag tyckte att jag gjort med de äldre barnen. För den tiden får man ju aldrig igen, funderar Björn Haglund högt.
- Så här efteråt är det svårt att fatta hur mycket man jobbade. När det var som värst, på valborg till exempel, kunde jag ha 600 gäster på Slottet, 300 på V-Dala, 150 på Värmlands och dubbla sittningar på Wermlandskällaren. Jag förstår inte hur jag fick personal, för några studenter gick ju inte att få en sådan kväll. Det var nog många som inte sett en bricka förr som fick servera då!
- Och när chauffören krockade i Slottsbacken och 80 liter sås rann ut var det lite kris, medger han, men tillägger:
- Då var det tur att det fanns pulver!

Han övergick så småningom till att bli serveringslärare på Ekebygymnasiet, gick Yrkespedagogiska institutet, en lärarutbildning för yrkeslärare, och blev skolledare.
- Det var kul att vara serveringslärare. Vi gjorde tre vinresor i Frankrike, till en början i min folkvagnsbuss. Jag var chaufför, handledare och guide. Det blev ganska intensivt, konstaterar Björn Haglund, som nu är biträdande rektor på Celsiusskolan. Och tänker fortsätta med det.
- Ja, på halvtid, som nu, i åtminstone två år till. Sedan får vi se.
Framtidsplaner har han en del, bland annat att lära sig italienska.
- Det är så trist att resa i ett annat land och inte kunna språket.
En hel del tid kommer nu att läggas på fritidshuset i Fröviboda, där taket skall läggas om och vatten dras in.
- Och så skall jag göra en sandlåda åt barnbarnen, utlovar Björn Haglund.

Krögaren som till slut blev lärare

Om man har sex nära släktingar som varit lärare, däribland morfar, mormor och mor, ligger det i farans riktning att man själv hamnar i skolvärlden. Så har också skett med Björn Haglund, men ingen kan säga annat än att han stretade emot i det längsta.