I 24 år har han hållit till i Engelska villan på Trädgårdsgatan, där de stora men blyinfattade fönstren ger ett förvånansvärt generöst ljusinsläpp. Vi vandrar runt och tittar, och Michel visar sin konst och berättar, inte minst om de böcker han ger ut. Det har blivit 15 stycken under de 15 år han arbetat med konst på heltid.
– En bok blir något att ta med hem efter utställningen. Jag tycker om att blanda olika sinnesintryck och gör det ofta.
I samband med utställningarna bjuder han också gärna in musiker och poeter. Michel tycker om att blanda etablerade författare som Bruno K Öijer och Lukas Moodysson med unga, okända poeter med det uttalade syftet att inspirera åt alla håll.
– Jag tycker om att omsluta flera discipliner för att nå fram – kanske för att jag tidigare arbetar som kommunikatör – och kallar mig gärna konceptuell konstnär. Jag vill skapa en helhet för alla sinnen.
Michel tillbringade sin barndom bland annat i Spanien och Italien men under sommarmånaderna ofta i Frankrike.
– Alla resor och upplevelser har präglat mig, och gjort mig orädd och nyfiken på nya kulturer, färger och områden.
Michels barndom präglas av konst, och det nattliga ljudet av sin mammas skrivmaskin när hon skrev dikter. Själv började han teckna tidigt, främst porträtt av människor i hans närhet.
– Att ha kvar tråden till det barn jag var då är viktigt för mig. Barnasinnet är viktigt, säger Michel som senare i livet integrerat det i sin konst, bland annat i samband med projektet Memento Mori, där barn från Gamla Uppsala medverkade, och som resulterade i en utställning och, förstås, en bok.
Så flyttade familjen till Sverige och Luthagen, och hans pappa skaffade ateljén i Odinslund. Michels mamma var mycket angelägen om att sonen skulle skaffa sig en utbildning, så han läste ekonomi på universitetet här i Uppsala. Men konsten smög sig på, och efter ett år på förberedande konstskola kom han in på Beckmans.
– Det var tre år av lycka. Beckmans var ett kreativt paradis. Sedan var jag fast.
Michel gick parallellt i konstnärslära hos sin pappa, och målade landskap tillsammans med honom sex–sju somrar i rad. Michel har startat reklam- och designbyråer, bokförlag och filmbolag, men hela tiden var konsten ett parallellt spår.
– Arbetsglädjen har jag fått av min pappa, säger Michel, som efter alla år är full av experimentlusta och nyfiken på nya material. Just nu arbetar han med skulptur i marmor, carrarrramarmor som han själv huggit på plats i Italien.
Karaktäristiskt för Michel är att han gärna fokuserar på existentiella frågor, vilket avspeglas i hans arbeten. Apostelsviten i olja har turnerat runt halva jorden, och nyligen gjorde han en glasskulptur till Skara domkyrkas 1 000-årsjubileum.
– Som konstnär är man sökande hela tiden, och då blir livsfrågor viktiga.
Engagerat berättar han om det tävlingsförslag till ett nytt altare han precis skapar: med altarmatta (”mor vävde mattor”), altare i marmor (”anspelar på fars skulpturer”), altarmålning (”från alla resorna i barndomen i Italien Spanien och Frankrike”), själva rummet (”farfar var präst”), tävlingsformen (”från morfar som älskade tävlingar”).
– Hjärtat till projektet kommer från min mormor och det kreativa från min farmor. Altarförslaget knyter ihop hela mitt liv, sammanfattar Michel, som närmast ser fram mot en vistelse i Sydafrika, där han ska jobba en månad efter att ha fått ett stipendium.
– Jag har alltid drömt om att få måla i Sydafrika för de mustiga, starka färgernas skull.