När UNT träffar Staffan Strand är han hemma i Sverige igen sedan många år. Hans ateljé är fylld av uppstoppade antiloper, bufflar och ett antal skulpturer som han jobbar med. På en vägg sitter ett tidningsklipp från 1970-talet där Staffan Strand och fyra botswanska män varsamt håller i en pytonorm.
– Det går inte en dag utan att jag tänker på Afrika och mina upplevelser där, det släpper aldrig mitt system. Afrika är en världsdel som suger tag i dig.
Staffan Strand är född i Harg. 1948 flyttade familjen till Stockholm, efter att hans mamma gift om sig med fotografen Erik Strand. Men i Stockholm blev familjen inte kvar särskilt länge. 1951 flyttade man tillbaka till Östhammar där Erik Strand tog över en speceriaffär på Rådhusgatan.
– Tillsammans med två andra startade han så småningom Ica-butiken som finns kvar i dag. Det var Sjulander, Söderberg och Strand.
Att jobba i butik har dock aldrig lockat Staffan Strand. Redan som barn älskade han att vara ute i naturen, och tillsammans med några kompisar tillbringade han största delen av sin fritid i skogen. Tidigt gick han med i Östhammarsscouterna och i ungdomen blev han patrulledare för ”Räven”.
– Vi var ett gäng grabbar som var ute i skogen jämt. Vi låg i kolarkojor eller i något vindskydd och spanade på allting, fågelskådning var det framför allt.
År 1960 tog Staffan Strand realexamen vid Källörsskolan och efter det sökte han sig till Zoologiska Monteringsateljén i Uppsala, där han blev konservatorslärling. Efter värnplikten och en kortare sejour på Domänverket i Forsmark reste Staffan Strand tillsammans med en kompis till USA i mitten på 60-talet och såg hur man kunde bygga utställningar med stora dioramor.
– Det var annat än vad vi höll på med i Sverige, med grejer i skåp i långa rader.
1964 fick Staffan Strand en konservatorselevtjänst vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Det var en intressant tid, minns han.
– På Riksmuseet och Zoologiska Institutionen i Stockholm fanns de första ekologerna. Vi hade många diskussioner om ekologi och etologi, hur allt hänger ihop och har sin särskilda plats.
Staffan Strand hamnade i Afrika efter att han 1968 hade fått en förfrågan från en firma i Kenya om att ta hand om jakttroféer. 1974 flyttade han vidare med familjen till Botswana. Där bodde han och före detta frun Birgit med barnen Linda och Sara till 1980. Då flyttade familjen hem till Sverige efter att Staffan Strand blivit erbjuden en tjänst på Riksmuseet. Där blev han kvar till år 1998, med undantag för några perioder då han jobbade som proffsjägare och konservatorslärare i Tanzania och Botswana.
Hur många djur Staffan Strand har stoppat upp genom åren har han ingen aning om. Han är också verksam som skulptör, och efter lite funderande kommer han fram till att han har gjort ett fyrtiotal bronsskulpturer av allt från valrossar till pilgrimsfalkar och blåvalsstjärtar. Det är en svår konst, säger Staffan Strand.
– Djurens sätt att bete sig och röra sig, den problematiken bär du med dig hela tiden. Du måste kunna se muskelspelet och ha en känsla för att plocka upp det.
Fortfarande tar han upp skulpturbeställningar från privatpersoner. Men lågkonjunkturen har satt sina spår.
– Det har varit en lågsäsong. Vi får se om det blir bättre i vår, säger Staffan Strand.