Att idka vårbruk med de fyra barnen är ett sätt att göra naturliga saker i en ofattbar situation, säger han.
Mikael Oscarsson växte upp på ett småbruk i Ödeshög.
– Vi var tre barn och familjen kunde leva på ett lantbruk med nio kor. Mina farföräldrar bodde på nedervåningen, säger han, medan fyraåriga dottern Alina beställsamt hjälper till med fikat, och upplyser alla om att hon och farmor bakat de ännu varma bullarna. Mikael tänkte bli elektriker, men ett år på high school i Nebraska ändrade planerna.
– Det året betydde mycket. Jag fick en annan mentalitet.
I stället läste han treårig ekonomisk linje och sedan arbetade med försäljning och marknadsföring (ja, han har haft "riktiga jobb").
Men i bakgrunden fanns hela tiden politiken. Hans far var inte bara småbonde, utan god vän med partinestorn Alf Svensson och var med och grundade dåvarande Kristen demokratisk samling i Östergötland. Hemma var samhällsengagemanget stort, och den unge Mikael fick hjälpa pappa att sätta upp valaffischer. Småningom bildades en KDU-avdelning på orten, där han blev 13-årig ordförande.
– CUF lockade med plöjningstävlingar, vi med innebandy, minns Mikael som påtagligt belåtet berättar att KD med 30 procent av rösterna numera är störst i Ödeshög.
Han fortsatte som distriktsordförande i Östergötland, satt i förbundsstyrelsen och valdes 31 år gammal in i riksdagen 1998.
– Som yngst fick jag sitta längst bak på Upplandsbänken.
Numera är även hans bror Magnus riksdagsledamot, vilket gör dem till riksdagens enda brödrapar. Mikael jobbade i tolv år i näringsutskottet med småföretagarfrågor och energipolitik. Upplandsfrågorna har alltid funnits där: pengar till myggbekämpning, fyrspår till Stockholm, planer för att rädda mjölkbönder. Hade han inte engagerat sig för att rädda flygbasen på Ärna som skulle läggas ner 2008 hade inte JAS-planen dånat över Uppsala i veckan.
Och det är just som försvarspolitiker han profilerat sig. Mikael sitter i försvarsberedningen och vill se ett starkt svenskt försvar, militärt och civilt.
– Vi måste. Sverige befinner sig i ett allt tuffare säkerhetspolitiskt läge, säger Mikael som kämpat länge för den allmänna värnplikt som nyligen infördes. I många år har han krävt att medlemskap i terrororganisation ska kriminaliseras, som i Norge.
– Vi lever inte i en idyll, säger han, och vädrar sedan vant sina käpphästar: återvändarna från IS, kriget i Ukraina, cybersårbarheten och ett Ryssland som kraftigt rustar upp.
Därmed kommer han in på ett annat favoritämne: anläggandet av ryska Gazprom i Karlshamn. Som försvarspolitiker upprörs han över att en kommun trotsar regeringen och kör över vad han kallar rikets säkerhet.
– Det är vansinnigt att en kommun får ta ett så viktig beslut, rena bananrepublik-fasoner, dundrar han.
Familjefrågor har alltid legat honom varmt om hjärtat, och många är de tal han hållit på temat valfrihet för föräldrarna. Och det har inte stannat vid bara tal. Under tio år ansvarade han för en KD-manifestation för familjen i Uppsala på första maj.
– Vid flera tillfällen samlade vi fler deltagare än socialdemokraternas tåg.
Han egen familj drabbades sent i höstas av ett förödande slag.
– Min kära hustru Petra fick en svår stroke första advent 2016. Sedan dess är hon totalförlamad med ett så kallat "locked in syndrome".
De hade just varit i Chicago och firat 20 år tillsammans innan det hände.
– Det är en mycket svår situation. Tron på Gud passar dagar med blå himmel, men är viktig i alla tider, även vid svarta dagar, säger Mikael..
Han är tyst en stund, och säger sedan:
– Men jag tycker att det är orättvist.