Dagens jubilar är en person, som efter en bilresa i England, Wales och Skottland meddelade sin omvärld att denna resa hade varit ett rent nöje, om det inte varit för ressällskapet. Ressällskapet var jag.
Olle Matsson är född i Edsvalla, en ort i Karlstad kommun. Han läser upp vad som står om orten i Nationalencyklopedin och konstaterar att i artikeln finns tre geografiska bestämningar, varav tre är fel.
Sådan är Olle Matsson. Han håller reda på saker och ting. Och det kan bli ganska enerverande att köra bil i främmande land med honom som kommenterande passagerare.
Hans pappa var tjänsteman på bruket och blev sedermera kommunalråd (S) i Karlstads kommun. Mamman var hemmafru.
– Hon lyssnade mycket på P 1 och sedan pratade hon med oss, bror min och mig, när vi kom hem från skolan, berättar han.
Redan tidigt fick han klart för sig att han ville bli kemist, och han vet varför.
– Den ena orsaken var att jag läste Astrid Lindgrens Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt, där Kalle gör Marshs arsenikprov på en bit choklad som Eva-Lotta hade fått. Det var alldeles korrekt beskrivet i boken. Men när jag skulle göra om det så gjorde jag fel så glasapparaturen exploderade och mamma blev rädd, berättar han.
Han antyder därmed den andra orsaken till kemiintresset: att han i tioårsåldern fick en kemilåda i julklapp.
– Vår närmaste granne var ansvarig för brukslabbet. Han hade en rymlig portfölj och försåg mig med materiel. Han blev väldigt stolt när jag doktorerade.
Senare fick han en trollerilåda, men den blev inte lika utsliten, så han blev kemist och inte trollkarl.
Till den ändan åkte han efter studenten i Karlstad 1969 till Uppsala och började läsa kemi på en gång. Därefter blev det matte och fysik, och parallellt med det idé- och lärdomshistoria och teoretisk filosofi. För han vill, som jag tidigare antytt, hålla reda på saker och ting. Därefter började han doktorera 1972.
– Om man kan säga att det gick fort att ta min fil kand, så gick doktorerandet onormalt långsamt, säger han och skyller på en försenad pubertet. Han började kort sagt umgås med människor.
Den militära banan uppsköts så länge det var möjligt, men till slut blev han placerad på S 1 här i staden. Efter några veckors övning förlades hans arbete till kameralenheten.
– Min chef sa: Det finns många damer som arbetar där och du har ju hög utbildning och vet hur man för sig, avslöjar han.
Så småningom, 1984, blev han i alla fall färdig och har sedan dess forskat och undervisat på institutionen på olika nivåer och har kurser i kemi för studenter utan naturvetenskaplig bakgrund, ”naturvetenskap för nyfikna”. De senaste åren har han också undervisat, i kemi, förstås, men även om hållbar utveckling, på Rosendalsgymnasiet, utleasad av universitetet.
– Det är stimulerande arbetsuppgifter och trevlig arbetsmiljö, beroende på både lokaler, personal och elever, säger han, lätt lyriskt.
Kemiintresset tar sig också andra uttryck.
– Jag är intresserad av gifter och giftmord i skönlitteratur, underhållningslitteratur och tecknade serier. Jag har hållit några föredrag i ämnet och skall göra det snart igen, under Kemiåret 2011, Sedan hoppas jag med tiden kunna skriva en bok om det, berättar han.
På senare år har familjen utökats med en hund, Asta, vilket påverkat honom mer än han trodde.
– En lärd bekant har sagt att det som har förändrat människan mest är elden, hunden och språket, Ja, jag tror det var i den ordningen. Men livet med hund har varit avstressande och gett det latent goda i mig och familjen större utrymme. Hon har hjälpt mig att leva i nuet, avslutar Olle Matsson.