Det var förra året som Ida Björnstad på allvar slog igenom då hon bevakade hockey-VM i Tjeckien för TV4:s räkning. Även om Ida debuterade i Sveriges Radio redan som gymnasist, har varit nyhetsuppläsare på TV 4 Uppsala och arbetat på Sveriges Television, åkte hon till Tjeckien utan några större förväntningar på sig själv.
– Men det gick verkligen bra och jag gick hem hos tv-publiken. Det gav mig bekräftelse på att jag duger som jag är, berättar hon.
Vi träffas hemma i Uppsala när hon har en ledig dag från SM-slutspelet i ishockey. Om några veckor väntar VM i Moskva. Hon tycker att det ska bli spännande att besöka Moskva för första gången i livet, men när det gäller jobbet har hon lite mer rutin att gå på den här gången.
– När jag åkte till VM förra året väntade jag mig ett rätt tufft klimat och att spelarna skulle vara lite tillbakadragna. Men i stället var det himla trevligt och mysigt.
Senare i år väntar också en uppföljning av Ge bort till sport-insamlingen som Ida Björnstad drog igång i fjol och som går ut på att stötta sportande barn- och ungdomar vars föräldrar inte har råd med dyr idrottsutrustning.
Allt började med att hon åkte i mål som åttonde bästa motionär i Tjejvasan, trots att hon inte hade åkt längdskidor på många år. Efteråt pratade hon och hennes pappa om hur hon som ung hade tvingats sluta med längdåkningen eftersom föräldrarna inte hade råd att köpa ny utrustning.
– De hade fyra barn och pengarna gick åt till att få mat på bordet, berättar Ida Björnstad som efter samtalet bestämde sig för att göra något för ”dagens Idor”.
Kampanjen fick stor uppmärksamhet, flera kända idrottare engagerade sig och hon hann träffa många barn och ungdomar under arbetets gång.
– Ibland kändes det jobbig och jag undrade vad vi höll på med, men när jag träffade barnen så kände jag att det var värt varenda sekund av tvivel och slit. Det finns fler projekt jag skulle vilja dra igång. Jag har hur många idéer som helst.
Även om det inte fanns pengar i överflöd tycker Ida Björnstad inte att hon hade kunnat få en bättre barndom. Hon växte upp i Stensele utanför Storuman där alla kände alla.
– Det en Bullerbyuppväxt där jag hade nära och kära omkring mig. Där fanns mormor och morfar, grannar och kompisar.
När hon inför gymnasiet flyttade till Luleå för att gå mediaprogrammet tyckte hon att det var rätt läskigt.
– Jag hade ju aldrig åkt lokalbuss så när jag skulle av gick jag fram till chauffören och sa till. Han fick förklara för mig att jag skulle trycka på en knapp. Jag har alltid känt mig lite liten när jag är i städer och det har varit svårt att lära sig den sociala koden.
I dag känner hon sig trygg med att vara norrländska i storstan, men under en period höll det dåliga självförtroendet på att knäcka henne. Under ett journalistvikariat på en Stockholmsredaktion blev hon hånad av sin chef som kallade henne för ”en jävla lantis” som trodde sig vara en ny Anna Lindmarker. Det tog hårt på henne och hon blir än i dag blir upprörd när hon pratar om händelsen.
– Det som gjorde att jag stannade kvar i branschen var att jag så småningom fick ett annat jobb med en chef som hjälpte mig att få tillbaka självförtroendet.
Efter åtta år i Uppsala är Ida Björnstad på väg att flytta till Stockholm, där hon har såväl jobb som de flesta av vännerna. Men en del av henne längtar tillbaka ”norröver”.
– Min allra bästa vän bor kvar i Storuman. Hon är stolt över mig, men jag kan känna mig avundsjuk på hennes liv. Speciellt när hon skickar bilder på när hon åker skoter eller skidor och grillar korv och varma mackor. För mig är det att verkligen njuta av livet.