Även om Malena Laszlo kan jobba med det mesta inom musikgenren så har musikalgenren en särskild plats i hennes hjärta. Hon berättar att musiken alltid funnit hos henne. Som barn älskade hon att sjunga, dansa och uppträda. Särskilt minns hon föräldrarnas fester hemma i Lund då det spelades LP-skivor och sjöngs. Ett annat starkt minne är de förtrollande musikalerna som sändes på tv. En favorit var Cabaret, i synnerhet Liza Minelli som gjorde rollen som Sally Bowles.
Så när Malena Laszlo 2001 själv fick chansen att spela den vackra och egensinniga nattklubbssångerskan på Dramaten var det en dröm som gick i uppfyllelse.
– Det var häftigt och en höjdpunkt för mig. Det hade ju varit mitt mål sedan jag var nio år, säger hon.
Under åren har Malena Laszlo hunnit med att medverka i ett gäng musikaler - bland dem "Miss Saigon", "West side Story", "Garbo", "Sound of music", och "Grease". I den sistnämnda prisades hon med Guldmasken för sin insats som Betty Rizzo.
Själv älskar hon genren och menar att den i Sverige fått en orättvis stämpel av många.
– Jag kallar det för musikdramatik och för mig är det den form som kan beröra djupast. Den ger utrymme för alla känslor och slår an en ton hos en.
Förutom musikalerna har Malena Laszlo spelat en hel del på olika privatteatrar. Att hon som 45-åring hunnit med många av sina favoritroller, samtidigt som hon drivs av att ständigt få utvecklas, har hon löst genom att skriva eget material.
Bland annat har hon gjort "The American Songbook på svenska" tillsammans med kollegan Magnus Skogsberg Tear. Premiären hade de på Victoriateatern i Malmö tidigare i år och i somras gjorde de en spelning på Mälarpaviljongen i Stockholm.
– Jag vill inte sitta och vänta på att någon skulle ringa mig utan måste få uttrycka mig och göra mina saker utan att hela tiden anpassa mig. Det blir bara viktigare ju äldre jag blir.
Nu är förhoppningen att sälja in föreställningen vidare eller kanske till och med sätta upp den på en mindre teater.
Men hennes arbetsfält är brett och sträcker sig från jazz- och soulmusik till skådespeleri. Den närmaste framtiden väntar olika event både i Sverige och utomlands. Längre fram i höst kommer hon för sjätte gången att sjunga till Nobelfestens dansunderhållning i Gyllene salen i Stadshuset.
– Jag kallar mig inte jazzsångerska men älskar att sjunga jazz. Jag är också skådis och gillar att berätta, och att använda musiken för att höja känslan. Jag är lite av varje och vill också vara lite av varje.
– Jag känner mig också stolt över att jag faktiskt vågat vara kvar i mitt yrke. Jag har fått mer erfarenhet och blivit mognare. Det är nyttigt och jag tror att det syns på scenen. Jag vågar öppna mig mer och har något viktigt att berätta. TT