Vi träffar dagens jubilar Richard Sins på arbetsplatsen, tyckeriet Inprint i Uppsala. Eller rättare sagt på vägen dit. Han har varit hygglig nog att på mycket kort varsel möta upp med bil i centrum eftersom det uppstått vissa transportproblem för oss på vägen till intervjun. Efter en snabb kopp kaffe på ett drive-in-etablissemang på vägen landar vi på hans arbetsplats på Stålgatan i Fyrislund.
Ordet ”landar” är medvetet valt. För när man kommer in i tryckeriet får man känslan av att man hamnat i en flyghangar. Ena väggen täcks av en gigantisk bild av ett flygplan som ser ut som om det är på väg att köra rakt in i lokalen. Jättestora trycksaker, bilar som är inklädda i tryck och reklambroschyrer är några av företagets specialiteter.
Det man däremot inte får känslan av när vi går runt på företaget är att man befinner sig i en tryckerihall. Det luktar varken trycksvärta eller lösningsmedel. Och det går utmärkt att prata i normal samtalston. De enda ljuden kommer från de jättelika bläckstråleskrivarna som ersatt de gamla tryckpressarna.
– Vi har satsat på att göra produktionen så miljövänlig som möjlig. Det har inte varit gratis men den investeringen räknar vi med kommer att löna sig på sikt. Vi vill samla allt på ett ställe, formgivning, tryck och leverans.
Åter till jubilaren. Han växte upp i Sunnersta, gick ut högstadiet i Valsätraskolan och tog studenten på Grafiskt utbildningscentrum, GUC, där han gick i den första gymnasieklassen. Redan då hade han börjat praktisera i familjeföretaget. Så för honom var det mer eller mindre självklart vad han skulle bli när han blev stor.
– Men det var inget man krävde av mig. Det var något jag själv ville. Det enda som jag hellre hade velat var att bli Formel-1 förare för Ferrarri men den drömmen kändes inte helt realistisk då heller.
I dag är han tillsammans med sin far och en kollega ägare av Inprint. Långt tillbaka i tiden startades familjens tryckeri i Lettland av hans farfars farfar.
Han är femte generationen tryckare alltså. Fjärde generationen, hans far Uldis, finns också på plats vid intervjutillfället och kan berätta mer om hur det kom sig att man hamnade i Uppsala.
– Efter en mellanlandning i Lübeck dit min familj flydde från Riga under andra världskriget kom vi 1949 till Sverige och Uppsala. Första tryckerilokalen låg i en garagelänga på Långvägen i Sunnersta och första större uppdraget var att trycka etiketter till Slottsfabrikernas ättiks- och marmeladburkar. Så där tre miljoner per år rörde det sig om, minns han.
Födelsedagen tänker Richard Sins fira tillsammans med familjen på sommarstället som är fullt beboeligt året runt. Det tar ett tag att köra dit men när man väl är framme är det värt insatsen. Och tjejerna stormtrivs där.
– Naturen i Hälsingland är fantastisk. Det känns som att komma till ett annat land.