Med värdigt menar jubilaren att han går lite långsammare, inte gärna kliver upp på stolar och att det är aningen svårare att nå saker som han tappat på golvet.
– Men jag blir sällan trött och jag tycker fortfarande om att vara aktiv, så jag har inga planer på att sluta arbeta, säger han.
2002 avslutade han sin tjänst som professor i tyska, särskilt tyskspråkig litteratur, vid Stockholms universitet. I stället blev han professor emeritus och i samma veva fick han erbjudande om arbetsrum och dator på Hugo Valentin-centrum vid Uppsala universitet. Det var Helmut Müssener inte sen att tacka ja till, men numera arbetar han nog inte mer än fem-sex timmar om dagen.
– Frågar du min hustru skulle hon säkerligen säga att jag arbetar för mycket, men för mig är arbetet också en hobby som jag tycker mycket om.
Det tyska språket har Helmut med sig från barnsben. Han föddes i Mülheim, växte upp i Düsseldorf och när pappan kallats in som soldat i andra världskriget evakuerades han, mamman och lillasystern till olika ställen på landsbygden.
– Det var en civiliserad form av flykt, där kvinnor och barn flyttades från städerna för att komma ifrån bombningarna.
Krigsårens minnen finns kvar och Helmut Müssener påminns om dem när han på tv-nyheterna ser den sönderbombade staden Aleppo i Syrien. Men rädd var han inte, annat än när han såg rädslan i de vuxnas ögon.
– För oss barn blev det vardag och vi kunde se spänningen i att leka i ruinerna och gömma oss för soldater.
Redan som liten var Helmut intresserad av historia och med andra världskriget väcktes det specifika intresset för Hitlertiden och därmed även judarna och deras historia. I många år har dessa intressen också givit honom arbete och han har skrivit såväl monografier som uppsatser; om förintelsen, judarnas historia i Sverige och de judisk-tysk-svenska relationerna.
Hur kom det sig att du hamnade i Sverige?
– Jag har alltid varit fascinerad av norra Europa och jag liftade både i Storbritannien och Norden när jag var tonåring. Bäst tyckte jag om Sverige och när jag fick chansen att arbeta i Haparanda och Kalix i slutet av 1950-talet tog jag den.
I Kalix träffade han också sin blivande hustru Gunborg. Hon arbetade som lärare på en av de skolor där han hade fått tjänst som skolöverstyrelsens språkassistent och lärare och de har följts åt sedan de träffades där i lärarrummet.
Sedan Helmut disputerat vid universitetet i Mainz 1964 – med en avhandling om Strindbergs "Ett drömspel" – bosatte sig paret i Uppsala och Helmut pendlade till Stockholms universitet. En period arbetade han också som vice rektor och forskningsledare vid Södertörns högskola och efter pensioneringen var han biträdande föreståndare för Centrum för Tysklandsstudier där.
För åtta år sedan flyttade Helmut och Gunborg Müssener till en lägenhet i Östhammar. Detta för att komma närmare fritidshuset i Rackören, utanför Öregrund, och för att bara ha en trädgård att sköta.
Någon föreningsmänniska säger han sig inte vara, men i Östhammar har Helmut för första gången engagerat sig i en förening. Förra året blev han tillfrågad om han kunde ta en plats i styrelsen för Östhammars litteraturförening och bara några månader senare satt han där med ordförandeklubban i sin hand.
– Jag har aldrig tidigare tagit mig tid för någon förening, men nu känns det riktigt roligt. Inte minst för att Östhammar har en så fantastisk kulturmiljö. Den är mycket större och bättre än man kan förvänta sig av en stad av den här storleken, säger Helmut Müssener.