Thomas är född i Mora, och växte upp i Västerås. Han hade tidigt känsla för musik, och det var självklart att han som barn skulle börja vid Kommunala musikskolan i Västerås. Piano blev till en början hans huvudinstrument, och han tog lektioner vid Musikskolan i tio år.
I tonåren började Thomas lyssna alltmer på blues, och lärde sig att också spela gitarr. Och så småningom, via kompisar, kom även jazzen in i hans liv.
– Det gjorde att jag började på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där jag gick en pedagogisk utbildning för improvisationsmusiker. Huvudinstrument var gitarr, biinstrument piano, säger Thomas (som även läst musikvetenskap här i Uppsala). Under 60-talet knöt han många värdefulla kontakter med andra musiker, och har bland annat medverkat på inspelningar med Cornelis Vreeswijk, vilket säger en del om Thomas mångåriga gärning. På 70-talet bosatte han sig i Stockholm eftersom möjligheterna till spelningar var större.
Fast Uppsala drog lite; redan 1974 kom Thomas med i Good Morning Blues. Bandet har nu ett halvsekel på nacklen, men sedan 2003 utan Thomas. Han har gett ut fyra skivor i eget namn och medverkat i skivor med musiker som Panta Rei, Anders Widmark, Claes Janson, Kjell Öhman, Egil Johansen, Tomas Ledin och Gösta Linderholm. Under 80- och 90-talen spelade han jazz och blues i ungefär lika delar, men sedan 2002 är det bluesen som gäller, och numera fokuserar han på kvintetten Arnesen Blues Band.
– Stötvis blir det ju en hel del spelande. Arnesen Blues Band planerar flera olika festivaldeltaganden i sommar, förutom här i Sverige också i Spanien, Österrike och Rumänien.
I sommar ska Thomas dessutom medverka i årets jazzkurs i Visingsö.
– Jag har undervisat i 34 av de 36 år som kurserna har pågått, säger han. Nästan hänfört berättar han om hur mycket mötena med eleverna betyder för honom själv, och hur stimulerande han tycker det är att vara pedagog.
– Det är så roligt att undervisa, att själv lära sig att förstå hur man ska nå in i barn och ungdomar.
Thomas har undervisat i många olika sammanhang: på folkhögskolor och på Musikhögskolan i Stockholm. Till vardags ger han, på deltid, också gitarr- och pianolektioner vid Kommunala musikskolan här i Uppsala, och det är just från en sådan lektion han kommer när vi träffas. Under åren har Thomas hört "Broder Jakob" klinkas fram många tusen gånger, och han har lärt oräkneliga elever att få makt över såväl de svarta och vita tangenterna som gitarrsträngarna.
Som så många andra kreativa personer ägnar Thomas sig gärna åt matlagning. Han är enligt hustrun mycket duktig på rustik mat, typ osso bucco och beuf bourgnigon, och lagar enligt samma källa en rent himmelsk italiensk tomatsås.
– Jag lyssnar gärna på klassisk musik när jag lagar mat - ingen spräckjazz, utan äldre, klassisk jazz, sådan jag tycker om att spela själv, säger Thomas. Till skillnad från rätt många andra yrkesmusiker jag träffat tycker han om att lyssna på musik privat. För att parera sin passion för matlagning ägnar han regelbunden uppmärksamhet åt sin crosstrainer som står i vardagsrummet.
Han är liksom sin fru mycket historieintresserad, men drar gränsen vid 1200-talet. Det är riktigt tidig, neolitiskt historia och kultur han fascineras av, och engagerat berättar han om Vatikanmuseets fantastiska stenålderssamling, om stenålderstempel på Malta, om Babylon och Raqqa.
Mellan sommarens turnéer och festivaler hoppas han kunna tillbringa en del tid vid sommarhuset intill Fyrisån i höjd med Stabby. Men oavsett om han arbetar eller är ledig finns det en sak som alltid gäller: att varje dag hålla fingrarna i form.
– Jag måste öva gitarr och traggla skalor ett par timmar om dagen, säger han till min häpnad, och fortsätter:
– Teknik är färskvara, och i det här sammanhanget är det så jävla mycket finmotorik inblandad. Det där är olika från person till person, men jag har en sådan anatomi att jag måste öva varje dag.