Petter Menning är en av världens bästa kanotister. År 2013 blev han världsmästare i kanot, K1 (en paddlare i kanoten) 200 meter.
- För att bli världsmästare har jag följt min inre kompass och gjort det som jag verkligen tror på. Jag har tränat väldigt hårt under många år, säger han hemma i Vaxholm, där trädgården skymtas från vardagsrummet.
För att briljera på 200 meter behövs styrka och explosivitet. Men för att nå toppen fordras även envishet i världsklass.
- Jag tröttnar inte på att träna och är också lugn när det stormar runt omkring under träning eller på tävling. De här egenskaperna är till min fördel.
Redan som barn var Petter sugen på att testa olika idrotter, tills han en dag, 13 år gammal, hängde med en kompis till Örnsbergs kanotklubb i Stockholm. Kanot var inte hans förstahandsval, men klubben tilltalade honom med familjär stämning, gemenskap, trygghet.
- Det var väldigt viktigt för mig. Min pappa var alkoholist, han drack väldigt mycket och varken jag eller min två år äldre brorsa visste i förväg om vi kunde bo hos honom: När han sov ruset av sig i flera dagar fanns det ingenting att äta. Därför var det så viktigt för mig med en klubb som kunde ge lugn och trygghet i tillvaron. Klubben betydde nästan allt för mig.
Nu har 17 år gått.
- Jag tycker fortfarande om gemenskapen. Det är kul att träffa en massa kompisar och det är skönt att vara ute och träna året om. När det är spegelblankt och 25 grader i skärgården och jag ser bilisterna på väg till kontoret, känner jag att jag valde rätt.
OS i Rio de Janeiro 2016 väcker bistra minnen. Konditionen var det inget fel på, men han förmådde inte tränga undan tankarna på en dödssjuk nära anhörig.
I stället för medalj blev det tionde plats.
- Jorden gick inte under för det. Jag har lärt mig att njuta mer av träningen och tävlingarna. På det stora hela har jag en stor revanschlust efter Rio! Mitt mål inför VM i augusti är att paddla fort, jag känner mig som en världsmästare och hoppas bli det igen, så klart. Det är en härlig känsla att komma till mållinjen och veta att du är bäst i världen.
Men hur det än går i VM kan idrotten inte få mer än silver på Petter Mennings privata prispall. Guldet tillhör ovillkorligen en åtta månader gammal bebis som emellanåt hörs jollrande under samtalet.
- Klart att många beslut kretsar kring mitt idrottande. Men sedan vår dotter kom har fokus flyttat lite. Om jag är nervös inför en tävling eller om träningen inte har gått så bra så kan jag ligga på mattan med henne och leka ett par timmar. Då skingras alla andra tankar. Det är väldigt skönt, säger Petter Menning. (TT)