Fysikern och professor emerita Bodil Jönsson är den flerfaldigt prisbelönta författaren bakom en rad fackböcker, däribland den vitt uppmärksammade och rosade “Tio tankar om tid” (Brombergs, 1999). Tid tycks utgöra den gemensamma nämnaren för många av hennes böcker. Och fascinera!
– Det är märkvärdigt att mänskligheten har uppfunnit och lagt så mycket krut på tidsbegreppet. Det har att göra med människans behov av kontroll. Genom tid får vi ett slags ordning i våra liv. Utan tid kan kaos uppstå, säger hon på klingande skånska hemma vid arbetsbordet och ger ett lika snabbtänkande som lättsamt intryck, skrattet är nära.
Tiden är alla fjättrade av, även de som genomskådar denna mänskliga konstruktion.
– Jag är lika bunden som andra av tiden för att kunna vara social. Handlar det bara om mig behöver jag inte klockan.
För att klara tidens prövningar är det bäst med marginaler. Boka inte in varenda minut av tillvaron, utan lämna tid för det oförutsedda som kan komma emellan i livet, framhåller hon.
– Att inte ha utrymme för det oförutsedda är livsfientligt, tidlöshet kan leda till ledsamhet och kärlekslöshet. Med marginaler i almanackan kan man vara generös med sin tid. Jag känner ingen människa som inte blir glad av att vara generös.
Detta med marginaler och tid för nedvarvning är nog lättare sagt än gjort, medger hon.
– Det är ett av mina problem. Jag har stort hus och trädgård så jag kan ta ut mig fysiskt, det är skönt att vara fysiskt trött. Men psykisk trötthet är något annat. Om jag inte passar mig blir jag trött och ledsen. Jag försöker att disciplinera mig till att ha större marginaler.
Inte så lätt när arbetslusten är närmast ohejdad, och nyfikenheten utgör den starkaste drivkraften.
– Meningen med livet är att få lov att undra. Jag är den som aldrig varit riktigt säker och jag vill heller inte vara det. Om jag slutar undra tror jag inte att det är en stor mening att leva.
Även under uppväxten på den halländska landsbygden lär hon ha varit nyfiken – med gott om böcker, en äldre syster och föräldrar som var folkskollärare. Fastän hon inte fick ställa sina frågor och betraktades som “förveten unge”, gjorde det ingenting. Hjärnan var i gång!
Ännu ett personlighetsdrag utmärkte henne redan då:
– Du kan inte tänka dig hur introvert jag är! Jag har ett starkt eremitdrag, allt sker på insidan. Om jag inte får vara i fred, har jag svårt att stå ut med mig själv. Får jag vara i fred med mina tankar så orkar jag med dem. Mina bästa forskningsrön fick jag när jag sprang. Samtidigt är jag intuitiv, jag låter magkänslan finnas med vid beslut.
Yrkesinriktningen var allt annat än planerad, hävdar hon. Hon sveptes med av efterkrigstidens optimistiska och arbetslivsinriktade tidsanda och “gapade och svalde” lydigt fysik och matte för att vara som folk – nyttoorienterad.
Den stora förvandlingen skedde i 30-årsåldern, som trebarnsmamma: hon disputerade i fysik vid Lunds tekniska högskola.
– Det var körkortet till den akademiska världen. Därefter började jag tänka mina egna tankar.
Det har hon nu gjort i 45 år, och efter pensioneringen har hon dessutom haft ännu större frihet att forma sitt liv, och sin tid, efter eget huvud.
– Det kan låta outsägligt tråkigt, men i framtiden vill jag ha det som nu. Jag hoppas få lov att slippa vara som folk, även om jag är uppfostrad till det, säger Bodil Jönsson.