Vi slår oss ner i hans vardagsrum medan han, inte utan viss stolthet berättar att hans förordnande som chefdirigent för WDR Rundfunkchor i Köln förlängts tre år av en enhällig styrelse.
– Det är ett fint kvitto på att allt har gått bra, säger Stefan som tillbringar 75 dagar om året i Tyskland (och därutöver gästdirigerar i Holland, Frankrike och USA). Han växte upp i Uppsala, där hans far Allan var rektor för Fjellstedska och hans mor Catharina lärare i svenska/latin.
– De var fortfarande studenter när jag föddes. Pappa var Studentkårens ordförande, och så kom det sig att jag var på min första och hittills enda Nobelfest – i mammas mage.
Hans musikaliska begåvning stod tidigt klar för omvärlden. Stefan fick hoppa över musikskolans blockflöjt/mandolinalternativ och börja med fiol direkt. Vidare sjöng han i Domkyrkans gosskör, där han som student vikarierade som dirigent innan han tog över kören som han ledde 1976-89. Fast från början var siktet inställt på läkarbanan.
– Jag skulle bli stjärnkirurg, som en av mina farbröder, skrattar han och berättar att han kort period läste medicin parallellt med studierna på Musikhögskolan. Stefans livs absurdaste dag var när han var med om en obduktion på morgonen, tenterade på handens anatomi kring lunch och hade examenskonsert på kvällen.
– Jag har fått nåden att lyckas tämligen väl i mitt musikaliska yrkesliv, summerar han, och tillägger att han också är mycket lycklig över sitt privata liv, att han bara njuter av att vara hemma från sina utlandsuppdrag. Och barnen är en källa till glädje och stolthet:
– Sara är utexaminerad socionom och blir färdig diakon nästa sommar, samtidigt som Viktor blir klar med sin fysioterapeututbildning.
Stefans egen karriär var spikrak efter Musikhögskolans dirigentlinje: Kgl Filharmoniska kören i Stockholm, chefdirigent för danska radions kör, Radiokoret och samma post med svenska Radiokören. Han har även lett Kgl Filharmoniska Orkestern och Radiosymfonikerna samt orkestrar i övriga Skandinavien och Tyskland och gästdirigerat brittiska och holländska körer.
Utöver sin professur i kördirigering vid Uppsala universitet är Stefan verksam som dirigent och pedagog i Sverige och utomlands. Han är ofta förekommande gästprofessor vid ett flertal konservatorier i Europa och USA. Men en särskild plats i hans hjärta har Uppsala Akademiska Kammarkör som han dirigerat sedan 1983. UAK har medverkat vid ett otal konserter, och i Körcentrumprojekt som allsångskonserterna i Universitetsaulan, Sacred Pearls i UKK och nyårskonserterna i Aulan (som snart firar 40-årsjubileum).
– Det är inspirerande och jättekul med UAK. Jag är lycklig över att tillsammans med kören få göra insatser för svenskt musikliv.
Privat är han road av fotografering.
– Jag ser hur mina motiv blir bättre om jag väntar en halvtimme och får de rätta skuggorna. Och jag njuter av vackra bilder, oavsett vem som tagit dem.
Han avslöjar sedan, lite otippat, att han älskar att köra bil.
– Bilkörning är min bästa relax. Dessutom tror jag - helt ovetenskapligt – att det finns ett samband mellan musikalitet och förmåga till god bilkörning. Både att genomföra en omkörning och en musikalisk fras kräver good timing. Kan man det ena så har man goda förutsättningar att klara det andra.
Stefans stora sorg i livet är brodern Håkans död i en olycka 1988.
– Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård, och varje gång jag åker förbi vinkar jag och säger: "Tjena, Håkan". Sedan fem år tillbaka tvingas jag tillägga: "Tjena, pappa".'
Sin födelsedag tillbringar Stefan stilenligt med en konsert i Köln, en redovisning av en mästarklass där han handleder fyra unga dirigenter.
– De blir väl snart mina konkurrenter. Men än på ett tag tänker jag inte ge upp mitt jobb – ännu ingen pension, men väl passion!