Efter 600 år under danskt styre kunde Island förklaras självständigt 1944, som en konsekvens av att Tyskland hade ockuperat Danmark. Händelsen har blivit symbolisk för nationaldagsfirandet i landet, men hur firas egentligen den isländska högtiden?
Veturliði Óskarsson är islänning och bosatt i Uppsala sedan några år tillbaka. Han är professor på Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet och har bland annat undervisat i det isländska språket och dess lingvistik. För honom är nationaldagen både en hyllning till självständighetskampen och en social händelse i goda vänners sällskap.
– Jag har tidigare firat nationaldagen i Reykjavik. Där är det ett heldagsprogram fyllt med politiska tal och ceremonier kombinerat med aktiviteter för barn samt konserter och paradtåg, säger Veturliði.
Att nationaldagen infaller just 17 juni beror på att den isländske självständighetsförespråkaren Jon Sigurdsson föddes detta datum, år 1811. Det var även den 17 juni som Islands universitet öppnade år 1911. I år uppmärksammas dessutom att det var 100 år sedan kvinnor fick rösträtt i landet.
Mycket av firandet kretsar kring Austuvöllur, ett torg i centrala delen av Reykjavik bara ett stenkast från parlamentsbyggnaden.
I mitten av torget tronar en staty av Jon Sigurdsson och under dagen hålls ceremonier där bland annat Islands president och statsminister lägger blommor vid monumentet.
– En annan stor händelse under dagen är paradtåget på Laugavegur, en lång gågata som går genom staden. Jag bodde tidigare precis vid gatan och minns hur den var fylld av firande människor från morgon till kväll, säger Veturliði.
Han berättar att nationalsången, ”Lofsöngur” (Lovsång), spelas under dagen. En annan populär sång är ”Eg vil elska mitt land” (Jag vill älska mitt land).
Ásta Friðriksdóttir är en isländsk student som bor i Reykjavik. För henne har intresset för nationaldagen minskat med åren.
– Jag brukar oftast delta i en del av firandet, men det är framför allt en dag för barnen som kan köpa sockervadd, heliumballonger och godis i någon av stadens stånd. Om jag ska vara ärlig har jag inte ens markerat dagen i min kalender i år, säger Ásta Friðriksdóttir.
Hon berättar att det inte finns någon speciell mattradition kring nationaldagen, men att många islänningar är ”besatta av grillat” och därför brukar äta isländskt lamm.
En händelse både Ásta och Veturliði ser som starkt förknippad med nationaldagen är ”Fjallkona” (Fjällkvinnan). Varje år blir en ung, framstående kvinna utvald att iförd traditionsenlig folkdräkt recitera en dikt skriven av den isländska poeten Eggert Ólafsson. Att bli utvald anses vara en stor ära, då den utvalda får symbolisera Island och bilden av landet som något feminint och kvinnligt.
– Fjallkona är en viktig symbol på nationaldagen, det representerar framtiden för nationen. Vi islänningar har ett rykte om oss att vara väldigt stolta över vårt land, förklarar Ásta.
Veturliði är av en liknande uppfattning.
– Nationaldagen på Island liknar firandet av 17 maj i Norge, men i en mer modern tappning. Det handlar om att visa att vi är stolta över vårt land och språk.