Mats är född och uppvuxen i Eskilstuna. Han var bara ett år då hans pappa dog, så han växte upp med sin ensamstående mamma som var kokerska på dagis. Mats tillbringade mycket tid hos sina morföräldrar, och då grundades hans intresse för djur och natur. Tidigt fann han det som i dag är hans stora passion: kaktusar.
– Jag var runt sex när jag började samla. Genom en moster fick jag kontakt med Nordiska kaktussällskapet.
Och när hans jämnåriga skaffade moped, då byggde Mats ett växthus till sina taggiga skyddslingar.
– Det står fortfarande kvar hemma hos mamma.
Astronomi var ett annat stort intresse.
– Jag visste att det fanns ett observatorium i Uppsala. Dit ville jag åka!
Fast i gymnasiet hade han blivit övertygad om att han skulle bli botanist och forskare. En tillmötesgående lärare på NA-linjen i Eskilstuna föreslog en kohandel med fysik- och matematikbetyget så att det blev två treor i stället för en fyra och en tvåa.
– Matte har aldrig varit min starka sida. Men jag blev lite häpen över förslaget, säger Mats som efter studenten gjorde lumpen på F16 som telefonist på en radargruppcentral. Efter muck jobbade han två år i industristaden Eskilstuna som kapare på ett företag som tillverkade stålprofiler.
– En barndomsvän peppade mig att söka biologlinjen i Uppsala. Jag kom in genast, och hoppade runt av glädje över beskedet. Samtidigt kändes det hur läskigt som helst.
Efter grundutbildningen började han som doktorand, och disputerade 1998 i systematisk botanik på växtsläkten på Afrikas horn/Arabiska halvön. Mats började sedan på Artdatabanken, och registrerade rödlistade växter i fynddatabasen. Han gjorde inhopp på forskningskurser och undervisade vid högskolorna i Örebro och Gotland. I dag är han museiintendent i herbariet, ansvarig för Evolutionsmuseets samling av kärlväxter – totalt 1,9 miljoner föremål. Några av dem, taklök och gul fetknopp insamlade på 30-talet, ligger på ett arbetsbord.
– Ibland kommer nya växtbestämningar. Då gäller inte gamla sanningar längre, och man får sortera om och omkatalogisera en hel växtfamilj.
Att han aldrig kommer att få se hela samlingen färdigsorterad tar han med jämnmod.
– Det kommer aldrig att inträffa. Å andra sidan är det ju ingen av växterna som klagar på mitt jobb eftersom alla är döda, säger Mats med glimten i ögat, och berättar engagerat om sitt arbete, som han beskriver som intellektuellt stimulerande på många sätt.
– Kunskaper i språk, historia och geografi är nästan viktigare än botaniska kunskaper. Ta bara detta med nya och gamla statsbildningar.
Man blir ju förvånad när man läser etiketter som berättar om en växt som hittats vid ”Österrikes kust” om man inte vet att staden Trieste dåförtiden låg i Österrike.
Han har tidigare medarbetat i ett internationellt samarbetsprojekt, ett modernt taxonomiskt arbete över kaktusfamiljen, ”The new cactus lexicon”, som publicerades 2006 och regelbundet uppdateras.
– I dag går det inte att jobba ensam som botaniker, som förr i tiden. Komplexiteten är så stor.
Sin hustru Malin träffade han 1991. Han undervisade på en kurs i floristik, hon var elev.
– Men vi blev inte tillsammans förrän efter tentan.
Han ser fram mot våren, för i maj ska han åka till Kew Gardens i London på redaktionsmöte för kaktuslexikonet. Där samsas professionella botanister med amatörer.
– Förut fanns det ett visst motstånd bland experter, men jag tycker vi har stor nytta av amatörerna, som vi kan vägleda och utbilda samtidigt som de delar med sig av sina kunskaper. Jag började ju själv som amatör en gång.