Lars Bäcklund är född och uppvuxen i Gävle, där hans far var tandläkare. Mamman hade tänkt bli gymnastiklärare och hade också kommit in på utbildningen till det.
– Men så träffade hon pappa och de gifte sig och fick barn. Så hon blev hemmafru, som så många på den tiden.
Men det fanns yrkesverksamma kvinnor tidigare i släkten. Hans farmor var småskollärare tills hon gifte sig, men hon fortsatte sin lärargärning som mamma och var noga med att barnen skulle få utbildning.
– Det var där någonstans som den sociala trappan började. Farfar började som bonddräng men blev föreståndare i en affär innan han blev headhuntad till att bli inspektör för Göteborgs köpmannaförening. Och då hade han ju klättrat en del.
Själv hade han en hel del för sig under skolåren. Han startade en filmkommitté, där man visade film för skolbarn varje måndag på en biograf i Gävle.
– För pengarna som blev över köpte vi ett nytt piano till läroverket, meddelar han stolt.
Dessutom blev han redan som åttaåring intresserad av astronomi och startade Pojkarnas astronomiska förening.
På läroverket fanns det en stjärnkikare och de fick låna nycklarna dit.
– Vi var ett gäng killar som tillbringade många sena kvällar där med att titta på Saturnus ringar och annat spännande.
– Studierna led en aning av intressespridningen, så jag fick komplettera lite innan jag kunde börja läsa medicin här i Uppsala efter studenten, tillstår han.
Väl i lärdomsstaden gick han till sin studentnation, Gästrike-Hälsinge, och träffade nationspianisten, som han tyckte var en duktig och en trevlig person. Eftersom han hemma i hade Gävle spelat piano sedan barndomen tackade han ja när nationspianisten undrade om han kunde hoppa in för honom på nästkommande nationsfest.
– Jag spelade det som skulle spelas och tänkte att han kommer väl tillbaka vid nästa fest. Men han kom aldrig! Så jag satt där och spelade år ut och år in. Inte förrän jag blev förste kurator slapp jag ifrån det uppdraget, säger Lars Bäcklund.
Trots nationsuppdragen blev han färdig med sin utbildning inom stipulerad tid, vilket på den tiden var 16 terminer. Därefter ville han börja forskarutbildning, i fysiologi.
– Jag hade tänkt arbeta med hjärtan, för det tyckte jag var nyttigt och bra. Men de hade ett arbete om njurar som det behövdes folk till. Så det blev det jag arbetade med sedan.
Efter disputationen 1963 blev han handplockad till olika uppgifter.
– Jag undervisade och var kliniskt verksam. Jag var ordförande i linjenämnden och som sådan ansvarig för läkarutbildningen. Så småningom blev jag överläkare, var vid laboratoriet för klinisk fysiologi och befordrades runt 1995 till professor.
Under lång tid hade det politiska intresset funnits.
– Innan jag engagerade mig ville jag först ha fast jobb och så skulle mina barn vara så pass stora att de inte kände sig övergivna om jag gick på sammanträden, som ju ofta var på kvällen, säger Lars Bäcklund (M).
Efter valet 1973 blev han vid årsskiftet suppleant i kommunfullmäktige och hade många olika uppgifter. Han var sedan 1:e eller 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige och blev efter valet 2006 ordinarie.
– Jag har suttit i olika nämnder, bland annat under 70-talet i många år i hälsovårdsnämnden och i gatu- och trafiknämnden, där jag också varit ordförande. Men allt sådant lämnade jag när jag blev ordförande, allt utom uppdraget i namngivningsnämnden.
Han är ordförande mandatperioden ut.
– Då får det vara nog. Kanske jag då hinner med att läsa mer historia och göra klart den halva fil kanden, som jag läst in som pensionär, avslutar Lars Bäcklund.