Det är Scruff som tar emot när vi ringer på hos dagens jubilar. Ett hjärtligt mottagande blir det med mycket svansviftande och kroppskontakt. Det känns nästan som om Scruff väntat på att just vi ska komma. Men förmodligen bemöter han alla besökare på det här sättet. Scruff ger intryck av att vara en sann människovän. Dock utan någon större lust att lyda husses uppmaning att ta det litet lugnt.
Husse ja, han heter Erik Mellgren, är journalist och författare, och det är om honom det skall handla här. I skrivande stund är han ledare för en grupp teknikintresserade personer som besöker intressanta resmål i England. Temat för resan är ”En tidsresa till den industriella revolutionen i England”. Resan arrangeras av tidskriften Forskning och Framsteg.
Vi träffar dagens jubilar några dagar innan det bär i väg. Han berättar att han leder resan tillsamman med kollegan Kaianders Sempler. Han är medförfattare till boken Resan till Kristallpalatset som är en av de många böcker med populärvetenskapligt tema han givit ut. Boken handlar just om den industriella revolutionens England. Så det är tveklöst två verkligt pålästa och väl förberedda guider som kommer att möta deltagarna när de anländer till London City Airport.
– Jag har precis fått en blå resebyråflagga som jag skall stå och vifta med i ankomsthallen så att deltagarna hittar oss när de landat.
Resan blev snabbt fulltecknad och till och med övertecknad, berättar han.
– Det känns väldigt roligt och spännande att få berätta om ett så avgörande skede i historien.
Deltagarna kommer att besöka platser som man inte kommer in på så lätt som privatperson. Till exempel Birminghams teknikmuseum som är nedlagt sedan 15 år tillbaka.
– Vi kommer att få tillträde till museets förråd och de samlingar som finns bevarade där. Vi kommer också att promenera över Ironbridge, världens första bro byggd helt i järn. Den går över floden Severn i Coalbrookdale i västra England och håller ännu efter dryga tvåhundra år.
Teknikintresset har utvecklats efter hand. Egentligen var det kemi han ville studera när han efter studentexamen i Östersund och fullgjord värnplikt på A4 i samma stad kom till Uppsala 1968. Men han kom inte in på den utbildningen så det blev litet blandade akademiska studier i stället.
1971 började han på Journalisthögskolan i Stockholm och gjorde sedan sin praktik på Aftonbladet. Sedan var han frilans i elva år och gjorde också inhopp som vikarierande reporter på Aftonbladet och Ny Teknik. Parallellt med journalistjobbet har han skrivit ett drygt dussin böcker, mest faktaböcker för barn. Under den här perioden mötte han sin blivande sambo Gunilla som är mamma till hans två barn. De gick skilda vägar efter 24 år.
1983 fick han fast jobb på tidningen Ny Teknik, där han varit reporter, nyhetsredaktör, hållit i olika bilagor samt först biträdande och sedan ensam redaktör för tidskriften Teknikhistoria mellan 2011 och 2012.
Till Uppsala återvände han 2001. Det var sedan det tänt till mellan honom och en tidigare bekant från studietiden i Uppsala, Tina Zethraeus, som i dag är kommunikationschef vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
De sista tolv åren tågpendlade han från Uppsala till jobbet i Stockholm.
Det är en sak han inte kommer att sakna när han nu går i pension. Men som för många av de blivande pensionärer UNT träffar föreligger ingen risk för att jubilaren nu kommer att nöta sofflocket hemma på Seminariegatan i Uppsala.
Skribenter som på ett lättbegripligt sätt kan förklara de tekniska sammanhangen finns det inte så många av. Så pennan kommer nog att fortsätta att gå varm. Och på varvet ligger Accenten och väntar på våren och sjösättning.