På sommarmorgnarna går Åke Österberg ut i trädgården och plockar en handfull jordgubbar som han lägger i filen. Han sätter sig ner och äter. När han känner de solvarma jordgubbarna i munnen, önskar han att fler skulle få uppleva samma sak och han känner sig tacksam.
Åke växte upp på Nedre Slottsgatan. Det var 50-tal och Owe Thörnqvists omsjungna kaféer låg längs Dragarbrunnsgatan. Mamma var hemmafru och pappa var konditor. En advent byggde pappan upp en bandybana av marsipan i konditoriets skyltfönster på Vaksala torg. Han älskade sport, och det gör Åke också.
1963 startade Åke och hans kompisar IF Vindhemspojkarna. Det började som en ungdomsförening som samlades till dans i Vindhelmskapellets takvåning. De började man utmana andra ungdomsgårdar i hockeybockey. Senare började de spela bandy.
– På den tiden fick man inte mycket stöd från kommunen, så vi fick jobba ihop allt själva.
Åke ville bli lärare. Han fick ett vikariat efter gymnasiet i Linköping. Men högstadieklassen var rörig, och eleverna var inte motiverade. Han slutade och funderade på om det verkligen var lärare han ville bli. Han jobbade ett halvår som extrapersonal på Akademiska.
– Det var väldigt lärorikt. Man fick perspektiv på tillvaron. När man är ung, frisk och kry, och sitter bredvid människor som har det riktigt jobbigt då är man tacksam för att man har ett bra liv, säger Åke.
Han berättar om en kille som under arbetet fått skållhett vatten över hela kroppen. Killen var svårt bränd. Han var tysk, så personalen förstod inte vad han sade. Han låg och stönade: ”Bier! Bier!”
– Jag kunde tyska, så jag förstod ju att han ville ha öl. Den blicken jag fick av honom när jag hällde upp ett glas öl och satte ett sugrör i glaset till honom. Den kommer jag aldrig att glömma, säger han.
Åke fick nys om ett intressant jobb. Skandia sökte aspiranter som ville bli skadereglerare, och det var en kombinerad treårig utbildning med jobb. Han började där och fortsatte i branschen fram till sin pension.
– Det är lite samma sak som jag fick uppleva på sjukhuset. Här kunde jag göra så mycket nytta. Personer som har varit med om en trafikolycka och blivit skadade är ofta väldigt handikappade. De vet inte vilka regler som gäller, säger Åke som kundse förklara vad som gällde för den skadade. Vilken rätt till ersättning personen hade och vad försäkringen kunde täncka för kostnader.
1968 träffade Åke sin fru Kerstin i Sala folkets park. De har tre barn. Ingmar Stenmark imponerade på tv-skärmen, och barnen ville åka slalom.
Åke blev så småningom ordförande i Uppsala slalomklubb. Det var skidåkning från oktober till april varje år. Dottern Frida avancerade och började studera på Tärnaby folkhögskola där hon hade Anders Pärson som tränare och ibland tränade tillsammans med Anja Pärson.
När Åke efter många år som ordförande slutade blev han i stället ordförande för Storvreta IK-fotboll. Det var 1995, och han är ordförande än i dag.
– Det som är viktigt är att vi ska ge barn och ungdomar en vettig sysselsättning. Vi ska fostra fungerande samhällsindivider där idrotten är en spegelbild av samhället. Barnen ska lära sig respektera varandra och kunna kämpa tillsammans. Det ska vara en livets skola.