Hundvalpen Retsina och kompisen Jazz, båda av rasen welsh springer spaniel, är först framme och möter i dörren hemma hos Helén Wikforss, och börjar ivrigt hälsa.
– Vi har precis varit ute på långpromenad, de blir rätt uppspelta efter det, förklarar deras matte.
I det gamla missionshuset i Stav, Västland, bor och arbetar konstnären Helén Wikforss sedan mitten på 90-talet. I kyrkorummet med sina praktfulla fönster har hon sin ateljé under vår- och sommarhalvåret. På vintern håller hon till i rummet bredvid för att spara värme.
– Det är fantastiskt ljus här på sommaren och det var bland annat det jag föll för med huset, berättar hon.
Det ståtliga missionshuset köpte hon efter att ha sett en annons i UNT för nästan tjugo år sedan.
– Jag letade efter ett sommarhus som jag även skulle kunna jobba i. Först var jag inne på att flytta söderut, men fastighetspriserna blir högre då.
Förutom ljuset i kyrkorummet fastnade hon även för detaljer som läktarna och de gamla kyrkbänkar som finns kvar, där hon även ställer ut en del av sina föremål. Den stora trädgården lockade också och där tillbringar hon större delen av dagarna under sommaren.
– Jag odlar en massa sorters blommor och har redan sått fröer inför sommaren, säger hon.
Hon visar små fröbyttor som så småningom ska växa till att bli klockranka, ricin och violer. Odlingsintresset syns överallt i huset och på tomten står fem rejäla odlingslådor. I dem finns bland annat ruccola, bönor, vitlök och mangold när det är säsong. Även en stor mängd kaktusar i olika former och storlekar pryder fönstren.
– Den här klippkaktusen fick jag ett skott av när jag var i Grekland som ung, säger hon och pekar på en enorm kaktus som mer eller mindre ser ut att försöka ta över ett av ateljéns fönster.
När hennes döttrar Liselott och Engla hade tagit studenten bosatte hon sig i Stav permanent. I dag delar hon huset med sina tre katter och tre hundar. Den allra yngsta är valpen Retsina på bara sex månader och som följer efter matte överallt.
– De är lite bortskämda mina djur, det blir så när man bor ensam, säger Helén Wikforss samtidigt som den sociala katten Ocihan skuttar upp på fikabordet.
Helén Wikforss har jobbat med lera sedan hon i 18-årsåldern gick en kurs i keramik på Capellagården på Öland. Efter det utbildade hon sig på Konstfack i Stockholm mellan 1974 och 1979. Sedan dess har hon varit verksam som konstnär på heltid. I dag skapar hon framför allt reliefer, men även bruksföremål som muggar och vaser.
– Jag använder mig oftast av tekniken kavling, men även drejning när jag till exempel gör muggar, berättar hon och tar fram ett stycke kavlad lera i olika delar som håller på att torka.
Relieferna gör hon genom att kavla fram grunden, sedan skrapar eller skär hon för att få fram olika mönster och sammanfogar sedan delarna i olika storlekar till ett mönster som hon färglägger och glaserar.
– Jag fascineras över hur en relief förändras beroende på var man står och hur ljuset faller. Det är perfekt att kunna gå upp en våning på kyrkoläktaren och titta ner under arbetets gång, säger hon.
Hon jobbar mycket med utsmyckning av offentliga platser och hennes verk syns till exempel på Lyckebo förskola i Storvreta och i ett bostadsområde i Ekeby i Uppsala. Hon har även ställt ut under Konst på väg ända från början och håller just nu på att förbereda årets utställning som blir den sextonde i raden.
– Vid Konst på väg öppnar jag kyrksalen igen efter vintervilan. Det är speciellt att öppna sitt hem för besökare och otroligt slitiga dagar, men samtidigt väldigt roligt och viktigt att få respons på sitt arbete till skillnad från en vanlig utställning, då man som konstnär bara är där under vernissagen.
Även om hon trivs med lugnet i Stav finns en längtan att komma närmare staden.
– Ibland känner jag att jag skulle vilja ta huset under armen och flytta närmare Uppsala där det finns mer kulturliv. Samtidigt trivs jag jättebra med huset och tycker om tystnaden här.