Redan som pojke hemma på Frösön var motionsaktiviteter ett intresse; på vintern var det skidåkning på längden och utför som gällde. I slutet av 60-talet sommarjobbade han som badvakt vid Lövstabadet i Frösön.
– Där fanns ett stadion för internationella simtävlingar, och när det hölls Nordiska mästerskap i simning där 1969 fick jag vara funktionär, säger Bo som i samband med tävlingarna bjöd hem hela det norska simlandslaget. Ett annat sommarjobb var på lantmäteriet, och ett tag var han inne på att bli lantmätare. Men slutligen slog han planerna ur hågen. Tillsammans med några kompisar hemifrån Frösön bestämde han sig för juridiken, och de fyra vännerna anlände till Uppsala 1970. Fortfarande håller de kontakten.
Bo hade då redan varit i Uppsala en gång tidigare, under helt andra omständigheter.
– Som barn var jag med om en olycka på en gymnastiklektion och spräckte läppen. Pappa åkte med mig ner till Akademiska, och jag minns särskilt att vi sedan gick upp i Domkyrkotornet som var öppet för besökare på den tiden. Det var en häftig upplevelse!
Redan innan Bo var klar med sin juristexamen fick han ett jobberbjudande – men han fick inte tillträda tjänsten förrän de sista kurserna var klara.
– Det var ett gott råd. Hade jag börjat på jobbet direkt kanske det inte hade blivit av att läsa klart. Nu la jag i stället på ett extrakol, säger Bo, och reflekterar sedan kring hur avgörande ens första jobb – i hans fall Stadshuset i Stockholm – kan vara. Det blev inledningen till en lång och framgångsrik karriär i offentlighetens tjänst.
Bo har bland annat jobbat på finansroteln i Uppsala kommun, chefat för Kommunförbundet i Uppsala län i tolv år (”Det enda jobb jag har sökt”). Där var han i början av 2000-talet med om att bygga upp Regionförbundet i Uppsala. Sedan blev han kommunexpert och jobbade med digitalisering och e-tjänster på Statskontoret i Stockholm: ”Sveriges näst äldsta myndighet efter Kammarkollegiet”, säger han stolt.
– Under en period jobbade jag på Verket för förvaltningsutveckling i Stockholm. Det blev en kortlivad myndighet, bara tre år gammal, som lades ner efter att alliansen tog över, säjer Bo som sedan återvände till Uppsala kommun, där han skapade projekt mellan kommuner och landsting i länet, till exempel gemensamma nämnder för räddningstjänsten, it-frågor och överförmyndarverksamheten.
– Jag är generalist och gillar att ta tag i samarbetsfrågor. Och det bästa är förstås samförståndslösningar. Det brukar bli betydligt bättre, för då kommer man framåt. För mig har samförstånd alltid varit en ledstjärna i jobbet, säger Bo.
För många är ordet byråkrat ett skällsord. Bo har ett annat perspektiv, och har inget emot att kallas byråkrat.
– Utan byråkrati skulle samhället inte fungera. Byråkrati är faktiskt en ganska nyttig verksamhet, säjer han stillsamt, och man anar att hans prestigelöshet varit till nytta i livet.
I större delen av sitt liv har Bo varit föreningsaktiv, och är i dag engagerad i Rotary, Odd Fellow, Brandskyddsföreningen, Bälingebygdegårdsförening, gymnastikföreningen Pulsen i Bälinge och tidigare i Bälinge IF. Han kopplar gärna av med 60-talsmusik, en god bok eller promenader med sin foxterrier.
– Nu när jag slutat yrkesarbeta är jag fri att göra vad jag vill. Det känns bra att disponera tiden någorlunda fritt och ännu känna sig produktiv och aktiv.