I Gudruns Westerlunds ateljé i Håga by i Uppsala råder ett trivsamt välorganiserat kaos. I entrén står ouppackade tavlor som just kommit tillbaka från en utställning på Edsviks konsthall i Sollentuna. På väggarna hänger valda delar av hennes produktion. En av tavlorna föreställer en ö sedd uppifrån, målad i mörka färger och omgiven av likaså mörkt vatten. Den känns hotfull på något sätt och tankarna går omedelbart till Utöya.
Men nej, det hade hon inte tänkt på, säger hon. Motiv där vatten ingår finns ofta med i hennes måleri. Bland annat i en utställning i Minnesota i USA 2009.
Hon har också arbetat med vatten i fryst form som skulptör. Bland annat i Ishotellet i Jukkasjärvi och under Isfestivalen i Uppsala 2011.
Men mest ägnar hon sig åt måleri. När jag ber henne beskriva sitt sätt att måla svarar hon att hon ”bökar och stökar med minnesbilder”.
Många av de motiv som dyker upp i hennes konst har något slags koppling till saker hon upplevt eller drömt.
– Det är poetiska kommentarer i bild till livet. Ibland föreställande, ibland mer abstrakta.
Men nu var det inte så mycket hennes konst som henne själv det skulle handla om i detta sammanhang. Bäst så, eftersom UNTS:s utsände inte är särskilt hemmastadd i konstvärlden. Så vi övergår till ”personalia”.
Hon föddes i Laisvall, nära Arjeplog i södra Lappland. Pappan var folkskollärare och mamman hemmafru. När det var dags för Gudrun och hennes äldre syster att börja skolan flyttade familjen till Hedemora i södra Dalarna. Men kopplingen till fjällvärlden bar hon med sig inombords vilket också återspeglas i hennes konst.
Under gymnasietiden tillbringade hon ett år som utbytesstudent i staden Minnetonka utanför Minneapolis i Minnesota, USA. Ett berikande men också jobbigt år, minns hon.
– Det var mitt under Vietnamkriget som jag var mycket kritisk till. Hemma i Sverige var jag engagerad i FNL-rörelsen. Familjen jag bodde hos i USA gillade inte att jag deltog i de jättestora demonstrationerna mot kriget som organiserades även där.
Året i USA fick ändå många positiva följder. Det ledde till exempel till att hon 2009 ställde ut Connected with Water vid Hillstrom Museum of Art på Gustavus Adolphus College i Minnesota.
Åter till Sverige. Efter studenten i Hedemora kom hon 1973 in på teckningslärarutbildningen på Konstfack i Stockholm. Men ganska snart insåg hon att det var en lärarutbildning hon gick på. Och lärare kände hon inte för att bli. Så hon hoppade av.
– Till min pappas stora besvikelse. Men senare erkände han att jag gjort rätt.
I stället började hon arbeta på en kexfabrik i Örebro men flyttade så småningom tillbaka till Hedemora där hon fick jobb som kyrkogårdsarbetare.
1976 började hon på Konstfack för andra gången. Den här gången på målerifacket och trivdes bättre. Men inte med Stockholm. Så efter några år flyttade hon tillbaka till Hedemora, bodde i kollektiv och jobbade återigen på kyrkogården. På vintrarna målade hon. Det var en bra period i livet, minns hon. Bland annat träffade hon sin blivande man, Michael, då.
Tillsammans med Michael bestämde hon sig för att utforska - om inte hela världen så i alla fall delar av den. Hon hade sparat pengar som de bestämde sig för att leva upp. Hans motprestation var att försörja henne under motsvarande period när de återvänt till Sverige. Så blev det också.
Efter ett halvår, först i Paris och sedan på olika platser i Italien, återvände de till Hedemora och kollektivet. Där blev de kvar till dess Michael bestämde sig för att börja plugga i Uppsala.
– Jag kände inte för att flytta. Men efter ett års betänketid gjorde jag det och så småningom fann jag mig till rätta här. Nu trivs jag alldeles utmärkt. Trots att Michael och jag sen gick skilda vägar. Jag har jag träffat många nya konstnärsvänner och här finns också större inkomstmöjligheter. Och barnen är ju födda och hemma här.
Utöver det egna måleriet har dagens jubilar tagit initiativ till en rad skilda konstprojekt. Detta har lett till utbyte med, och resor till, andra länder som till exempel Kina, Japan, Tyskland, Baltikum och USA.
– Det har varit berikande att få en inblick i hur det är att vara konstnär i andra länder och kulturer. Konstnärligt är det svårt att säga hur jag påverkats. Möjligen i val av vissa motiv och, kanske, att jag ibland väljer det stående, höga formatet som kan hänföras till japanska och kinesiska förebilder.