Marcus Östermans intresse för samhälle och historia har kommit att prägla hans tillvaro. På jobbet är han doktorand i statsvetenskap, något han tycker är väldigt spännande, och där hemma finns hans andra stora intresse, huset.
– Det är så härligt att pyssla. När man sitter framför datorn vid skrivbordet hela dagen på jobbet är det skönt att komma hem och få måla och snickra. Och så får man ju se resultat direkt, en avhandling tar ju lite längre tid, säger han och skrattar.
Han växte upp i Bergsbrunna utanför Uppsala och när han pluggade filosofi på universitetet slog kärleken till. Året var 2004 och de befann sig på Uplands nation. Det sa klick, de blev ett par och i dag är de sambos. Han och Sofie.
De trivdes som stadsbor men efter ett tag började Sofie tala så varmt om att bo på landet. Marcus Österman hade inte tänkt på det så mycket tidigare men han föll för idén. De bestämde sig för att lämna stadslivet och de började leta efter ett passande hus på den uppländska landsbygden. I juni 2009 hittade de det perfekta huset. Ett mindre hus med den perfekta på-landet-känslan.
– Jag tror att det byggdes någon gång på 1890-talet. Vi har åtminstone hittat tidningar från den tiden i huset.
På andra sidan av den vita grinden går en liten grusväg och bortanför den breder fält av vete och raps ut sig. De bor ganska avskilt. Men det är här de skapat sin livsstil.
Marcus och han sambo har spenderat mycket tid på restaurera, vårda och ta hand om huset. De har velat ta fram det gamla och återställa huset till vad det en gång var var.
– Jag kunde ingenting om sådant här och Sofie kunde väl lite. Men man lär ju sig under tiden.
Målsättningen har varit att följa husets historia och renovera utifrån den. Någon gång under 1960- eller 70-talet renoverade någon huset och satte in moderna material som gips. Det har de nu försökt återställa med hjälp av äldre material och tekniker.
– På något sätt vill vi slå vakt om kulturarvet och inte bara kasta in nytt.
Marcus Österman tycker att det är något speciellt med hus där folk bott och levt länge. Mycket i huset är slitet men det är så de vill ha det.
– Det känns bra att den här är sliten. Då vet man ju att någon har bott här, säger han och pekar på tröskeln mellan vardagsrummet och det tillfälliga sovrummet på nedervåningen.
Marcus Österman är vetgirig och gillar att kunna mycket och ta reda på mycket. Något som hans jobb går ut på i stora drag men som han också kunnat applicera på husrestaureringen. Han läser ofta historisk litteratur och mycket handlar nu om byggnadshistoria.
– Det finns något mer med det historiska, jag vet inte om man kan kalla det charm, men något i den stilen.
De har märkt att det tar tid att ta sig an ett gammalt hus. Kvällarna och helgerna försvinner. Men de låter det ta tid. För de tycker det är roligt att planera, fundera, och sedan genomföra det själva. De har gjort nästan allt på egen hand, gjort det tillsammans och gjort det till sitt.
– Livet har ju förändrats ganska mycket om man tänker på hur en vanlig dag ser ut, men på ett väldigt trevligt sätt.
Nu är milstolpen ett färdigt sovrum på ovanvåningen i princip nådd men när hela huset står färdigt det går inte att svara på. De har alltid nya spännande projekt på gång och ser det mesta som delmål.
– Vi köpte ju huset för att vi ville jobba med det. Det blir som en livsstil. Även fast vi färdigställer projekt kommer vi skapa nya. Läget och den trevliga miljön gör att man inte har något emot att jobba med det och vi var beredda på att det inte skulle bli så mycket tid i hängmattan. Det blir som en livsstil. Även fast vi färdigställer projekt kommer vi skapa nya. Fast man måste också ta sig tid att bara njuta av miljön och allt vi åstadkommit.