Peter Flack är orsaken till att tusentals svenskar har vallfärdat från rikets alla hörn till Örebro för att få sig ett gott skratt de senaste 40 åren. Hjalmar-revyerna blev rikskända efter ett tv-genombrott i mitten av 1980-talet. Flacks satirgestalt, den gnällige närkingen Hjalmar Berglund från Viby, väcker igenkänningens munterhet när han gör entré med sina sandaler, röda strumpor, den grå dubbelknäppta kostymen med lite för korta byxor och den rödbruna peruken med tofsen.
Igenkänning är nog hemligheten bakom denna slitstarka figur och det gäller även de aktuella och inte sällan vardagliga ämnen som förs på tal av mannen som givit gnällbältet ett ansikte.
– Hjalmar är en vanlig gräsrot. Han har både fördomar och rättvisetänkande i en salig blandning. Han har humor förstås. Även om han gnäller och talar om allt som retar honom så är han glad och positiv i grunden. Han är snäll, men upplever att världen kretsar runt honom. Alltså en egoist, säger Peter Flack hemma i sin lägenhet.
Likt Hjalmar verkar också Flack vara glad och han skrattar ofta, väl och länge vid flera tillfällen under intervjun. Men det finns också påtagliga skillnader mellan de tu.
– Jag skulle varken våga berätta en fräckis eller skälla på en person. Jag är lite försiktig av mig.
Och jag är heller inte egoist. Där skiljer vi oss åt. Jag känner mig jäkligt tacksam över det jag har varit med om och tycker att jag har lyckats skapligt med mitt liv.
Att göra en och samma figur i 40 år kan tyckas tröttsamt. Men Peter Flack har inte fått klåda än.
– Jag känner fortfarande lust när jag tar på mig Hjalmarkläder! När jag känner att Hjalmar tränger sig på i mitt liv lägger jag honom åt sidan. Med jämna mellanrum får han helt enkelt vila.
Drivkraften har inte på länge varit bekräftelse. Snarare livs levande publikkontakt.
– Ingenting går upp mot en levande publik! För då måste jag koppla bort allt annat och ägna mig helt åt den. Att känna deras respons ger lyckokänsla.
Med handen på hjärtat och tilltagande allvar i rösten bekänner han ännu en gemensam nämnare med sin satirgestalt: Synen på livet.
– Jag är uppvuxen i en arbetarfamilj och har jämlikhets- och rättvisetänkande med mig. Pappa talade tidigt om att vara rättvis och ställa upp på den sidan som har det jobbigt.
– Jag kan känna mycket för människor vars liv är en oändlig uppförsbacke och sparkar sällan nedåt, utan snarare uppåt mot överheten. Jag använder humor och komik för att synliggöra orättvisor och konstigheter i livet. Humorn är ett vapen på väg mot ett bättre samhälle.
Uppväxten var kärleksfull och trång, han delade rum med sin lillasyster. Under gymnasietiden inspirerade Hasse och Tage liksom Povel Ramel till egna revyer. Så småningom hamnade han på Riksteatern, där han var regissör och ansvarade för stora uppsättningar som "My Fair Lady", "Spanska flugan" och "Herrn går på jakt".
Men för 40 år sedan började 30-åringen på ett nytt kapitel i livet och startade ett eget underhållningsföretag i Örebro, där Hjalmarrevyerna varit huvudnumret.
– Jag är nöjd med det jag har åstadkommit. I perioder var det kämpigt och det har inte varit ekonomiskt fruktbart varje år, men jag har hunnit med mycket som jag ville göra. Det jag inte hunnit med får jag skylla på Hjalmar – ibland stod han i vägen för andra projekt. (TT)