Britt-Marie Andersson är uppvuxen i en blomsterhandlarfamilj – farfar startade Gustafssons Blomsteraffär 1936, som föräldrarna sedan drivit tills nu i sommar, då hennes systrar tar över. Man skulle kunna tro att yrkesbanan var ganska utspikad när hon lämnade skolan. Men framtiden hade annat i beredskap åt henne.
Hon började visserligen i blomsteraffären efter skolan, men först som 19-åring.
– Dessförinnan ”fick” jag inte jobba där. För jag var barnvakt åt mina småsyskon då. Jag är ju storasyster, berättar hon glatt.
Men ödet, i form av hennes man Roine, kom in i hennes liv och från föräldrahemmet i Norby flyttade hon till hans gård i Vaksala.
– Jag hade ju aldrig hållit på med hästar förut, men man lär sig hela tiden. Så nu efter 25 års äktenskap – vi hade vår bröllopsdag nyligen, som vanligt mitt i höskörden – har jag lärt mig det mesta av arbetet på gården. Han är en väldigt bra lärare, Roine, säger Britt-Marie Andersson med ett av många stora leenden.
Nu ansvarar hon för stallet och de omkring tjugo inackorderade hästarna.
– Det är ju ägarna som står för skötseln av hästarna, men vi håller med en del service, som att morgonfodra hästarna, släppa ut dem i hagen, där de får ”lunch”.
Stallet hyrdes tidigare av Uppsala Ponnyklubb, genom kommunen.
– Men när de flyttade, började vi ta inackorderingar och har sedan dess också byggt ridhus.
På frågan om det blir mycket fritid, kommer svaret mycket snabbt:
– Nej. Jag försöker hinna med att se nyheterna på tv, men när man som nu mitt i skörden kommer hem vid halvtiotiden, då blir det inte så mycket tid till annat. Fast tidningen läser jag förstås. Vi har alltid haft UNT. Roine får säga vad han vill om internet, men tidningen vill jag inte vara utan!
På den lediga tid hon ändå har går hon gärna ut i skogen, och nu blir det förstås en hel del svampplockning.
Tidigare blev det rätt mycket skjutsande, då barnen alla har ägnat sig åt olika idrottsaktiviteter.
– Äldste sonen höll på med cykling, både mountainbike och landsväg, dottern rider ju och yngste sonen, som fortfarande bor hemma, höll på med fotboll. Men nu har de ju körkort själva. Det är nästan så man saknar det där, nu när de inte behöver skjutsas, säger hon.
Hon hoppas att det skall bli lite mer tid för resor, men drömresan sker redan i höst, när ”halva släkten” åker till Thailand som en del av födelsedagsfirandet. För nu finns det inte tid till det, då höet skall in. Så hon hoppas att det fortsätter att vara fint väder ett tag till.
– Fast på lördag får det gärna regna. För då skall jag vara ledig, har jag bestämt, säger hon förväntansfullt.
Så småningom kommer det fram att det ändå finns lite fritidsnöjen utanför hemmet.
– Ja, vi brukar åka på musikal i Stockholm åtminstone en gång per år och vi syskon tog med föräldrarna till Dalhalla i somras, på deras 50-åriga bröllopsdag. Och så har vi abonnemang på Stadsteatern sedan många år, berättar Britt-Marie Andersson.
Ett par dagar i veckan sätter hon sig på cykeln och åker till blomsterhandeln.
– Jag har ju hållit på med blommor jämt, det är ju det jag kan – göra brudbuketter, kransar och sådant.
En sak skulle hon vilja lära sig.
– Ja, jag skulle gärna vilja lära mig rida ordentligt, fast det får bli så småningom. Jag har försökt på min dotters häst, men den är så ivrig, så jag vill inte riskera att ramla av och bryta något. Jag gjorde det en gång, och då fick jag vara sjukskriven flera veckor ...
Om framtiden är det annars som alltid svårt att sia och om något av barnen vill ta över gården är hon inte så säker på.
– Men man vet aldrig, säger hon förhoppningsfullt.