En lång grusväg leder fram till gården i Östa, strax utanför Uppsala. Öppna vyer över åkrar som just börjat bli gröna möter oss när vi svänger in framför den gula trävillan. Här bor Annette Stavenow Mansnérus tillsammans med maken Ulf Mansnérus.
– Här ute gifte vi oss för två år sedan, säger hon och pekar mot en lummig del av trädgården.
Det var en fest för 130 personer. De älskar att ordna stora middagar och fester, på lördag är det dags igen. Då blir det 50-årsfest med hippie-tema.
– Vi såg Hair igår för att få inspiration. Nu undrar vi bara om bordet håller, säger hon skämtsamt till Ulf och syftar på scenen i musikalen då Berger dansar på bordet.
Annette Stavenow Mansnérus tar emot i en klargul klänning som matchar den energi hon utstrålar. I hallen står en meterlång knallrosa orm, en av många konstföremål i huset men en av de få som inte skapats av familj eller vänner. Konstnärligheten ligger i familjen.
Hon har aldrig haft så många drömmar. Det hon velat göra har hon gjort. Nyfikenheten är drivkraften och livsglädjen bränslet.
– Jag vill inte vara nyfiken när jag dör, förklarar hon, på min gravsten ska det stå ”Hon levde”. Jag vill inte ha något som hindrar mig från att leva. Jag vill satsa på de saker som gör livet bra.
Man skulle kunna säga att hon testat det mesta. Hon har intervjuat Madonna, simmat med sjölejon på Galápagosöarna, hoppat fallskärm, tältat i Malaysias djungel, fastnat bland krokodiler i Sydafrika och varit med i fröken Sverige.
Hon är entreprenör och politiker, sitter i kommunfullmäktige för Centerpartiet i Uppsala och i kulturnämnden. Hon har en bakgrund som filmproducent och marknadsekonom och har suttit i en del styrelser.
Annette Stavenow Mansnérus har alltid varit målinriktad. Efter gymnasiet åkte hon först en sväng till Grekland som reseledare. När hon kom hem satte hon sig ner och funderade på vad hon ville arbeta med. Hon kom fram till att det viktigaste för henne var ett omväxlande arbete, att inte veta vad som väntade om en vecka, eller ens nästa dag. Hon valde mellan journalist och producent och bestämde sig så för att bli producent. Hon ringde upp ett produktionsbolag, men fick nobben för att hon var tjej och där med fysiskt svag. Då ringde hon VD:n sex gånger tills hon tjatat till sig en intervju som slutade med att hon fick jobbet.
– Jag fungerar så. Om någon stänger dörren bankar jag in den eller hittar en annan väg runt. Lite som Fred Flinta, säger hon och skrattar.
Efter ett par år sökte hon till Dramatiska Institutets filmproduktionsprogram, och kom in. Hon var särskilt intresserad av kommersiell beställnigsfilm, och såg en utmaning i att vara kreativ innanför ramarna.
I början av 90-talet startade hon United Film och Television med sin dåvarande man som var regissör. De gjorde reklam och företagsfilm till näringslivet. Men innan hon startade bolaget hann hon arbeta med långfilm och gjorde bland annat SOS – en segelsällskapsresa med Lasse Åberg.
– Jag hade ingen aning om hur man hittade statister, så jag ringde upp folk från min egen adressbok. Så alla statister i filmen är därifrån, säger hon.
Bolaget United Film och Television blev framgångsrikt och såldes för några år sedan, i samband med att hon skilde sig från sin dåvarande man som hon startat bolaget med.
I samma veva blev hon erbjuden ett jobb som ”PUMA”, ansvarig för profil, utbildning och marknadskommunikation på gymnasieskolan GUC i Uppsala. Hennes första uppdrag blev att fördubbla antalet friskoleelever, något som hon också gjorde.
I dag driver hon det nystartade företaget Flöde, som säljer Cartex bilbackspegelskydd med loggor och företagsreklam. Men framför allt upptar politiken mycket av hennes tid. Hon har snart varit kommunpolitiker i tio år, men tycker inte själv att hon är någon typisk politiker.
– Det är ett fascinerande spel inom politiken, och jag gillar inte att lirka och smöra. Folk sitter ibland på befattningar utan att ha kompetens och får poster på rutin. Då är det rakare rör och mer kompetensinriktat i företagsvärlden, även om det kan handla om kontakter, eller förtroende, även där, säger hon.
Annette Stavenow Mansnérus liv skulle kunna bli fem olika berättelser, med alla de olika inriktningar hon tagit. Och det är först nu på senare år som hon lärt sig att helt leva i nuet.
– Jag springer inte på alla bollar längre. Jag gör medvetna val. Förut planerade jag mycket framåt eller tänkte tillbaka på saker som hänt. Jag började faktiskt spela golf för att lära mig att leva i nuet. Jag tänkte att då måste jag ju fokusera och vara helt närvarande när jag slår. Och det lyckades.