Hon skriver vad andra tänker

Hon har funderat en del över varför det blev som det blev. Var drivkraften och kämpaglöden kommer ifrån? Och hon tror att hon har svaret.
- Min mamma dog när jag var 13 år. Vi hade en av de äldsta gårdarna i Österbyn på Gräsön och eftersom jag var äldst fick jag ta hand om familjen och mina småsyskon. Det var jobbigt, det var det. Jag fick växa upp och bli stor med en gång, säger hon och visar ett gulnat tidningsklipp.
Det är ur gamla Stockholmstidningen som då och då uppmärksammade helt vanliga människor som ansågs ha gjort något extra. Där står det om Inger som ung flicka: "Grannarna på ön intyga att ingen äldre husmor skulle kunna sköta hemmet och lagårn bättre än 16-åringen Inger gjort i tre år redan".
Pappa John Mattsson hade många andra sysslor vid gården att ta hand om och var dessutom politiskt aktiv inom Centerpartiet.

- Det hände att jag blev ensam med korna när han åkte på sammanträdena, säger hon och skrattar högt och ljudligt.
För rakt igenom det som varit svårt finns en humor. Och den unga flickan avskräcktes knappast från politiken. Hon blev själv övertygad centerpartist, precis som far en gång i tiden. Genom hela livet har hon kombinerat arbetet som städerska på Hasselbacken i Öregrund, Stadshotellet i Östhammar och arbete inom hemtjänsten med ett politiskt engagemang. Hon har varit ordförande i Öregrund-Gräsö Centeravdelning sedan 1988, fullmäktigeledamot och suttit i miljö- och hälsoskyddsnämnden bland annat. Där sitter hon ännu, men i fullmäktige är hon numera bara ersättare.

- Om man är politiskt aktiv kan man påverka. Man kan inte påverka om man bara sitter hemma och gnäller. Jag kunde jobba åtta-nio timmar och sedan åkte jag i väg på möten. Ändå hann man med hemma också, säger hon.
Hemma fanns maken Evert Nord som arbetade på Marinteknik och kanske inte alltid tyckte det var så kul när Inger for i väg. De fick tre döttrar tillsammans. En är vuxen i dag, bor i Östhammar och har egna barn. De andra två var utvecklingsstörda och dog båda i ung ålder.

Förlusterna var tunga att bära men de som mött Inger Nord vet att hon har en styrka och en envishet som överträffar det mesta. Det har inte minst de politiska motståndarna fått erfara när hon engagerat sig för sin hemtrakt. Att Öregrund fick en egen vårdcentral och att Societetshuset räddades kvar åt ortens befolkning är frågor hon anser sig ha haft en helt avgörande inverkan på.

Men mest känd för kommunens invånare är nog Inger Nord för sitt insändarskrivande. Det började när hennes pappa, som var i mycket dåligt skick vid tillfället, inte fick hjälp med taxi hem från Akademiska i Uppsala utan fick sätta sig på bussen till Gräsö.
Sedan dess har hon skrivit om det allmängiltiga, det lokala, mot kärnkraften och för vindkraften bland annat.
- Det kan komma fram folk till mig på gatan och säga: Nu har du inte skrivit på länge. Och de kan be mig skriva om en viss fråga. Kan ingen annan än den här kärringen göra det, tänker jag då.

Men så sätter hon sig ner och skriver i alla fall, och ofta får hon beröm när det varit publicerat.
- Inte vet jag varför de tycker det är så bra. Men jag är väl rakt på sak. Jag säger som det är. Man behöver inte vara oförskämd men man kan säga vad man tycker. Det kommer jag att fortsätta med, lovar hon.

Hon skriver vad andra tänker

Ilskan har drivit henne igenom ­politiska duster och rätt in på tidningar­nas insändarsidor. Nej, nu får det vara nog, tänker Inger Nord och tar saken i egna händer. Nu fyller glesbygdspolitikern och gräsrotskämpen från Öregrund 70 år.

Ilskan har drivit henne igenom politiska duster och rätt in på tidningarnas insändarsidor. Nej, nu får det vara nog, tänker Inger Nord och tar saken i egna händer. Nu fyller glesbygdspolitikern och gräsrotskämpen från Öregrund 70 år.