Hon satsar på nystart

Det 60-talet personer i publiken i Missionskyrkan i Uppsala lyssnar uppmärksamt när Susanne Alfvengren sjunger om mål och mening i livet: "På ställen där man sover blott en gång blir sömnen trygg och drömmen full av sång".
Efteråt kommer två kvinnor som deltagit i inspirationsdagen för kvinnliga företagare fram och vill tacka.
- Vad bra det var!
- Tro på era drömmar, replikerar Susanne Alfvengren.

Det är så här den professionella karriären sett ut under senare år. En mindre publik där Susanne Alfvengren och hennes gitarr kommer nära. När hon var gravid med sitt första barn 1989 slutade hon turnera med bandet och gav sig i stället ut på vägarna som vissångerska.
- Det fungerade väldigt bra när barnen var små att åka i väg själv. Jag har släpat runt på bebisar över hela Sveriges land, säger hon och berättar om spelningar där hon nästan haft publiken i knäet, den gången hunden kom upp på scenen och treåringen med napp i munnen som inte ville släppa mammas ben.
- Jag tycker om när jag ser människor i ansiktet när jag framträder, och jag är väldigt mån om att folk känner att jag sjunger för dem. Texten kliver fram ännu mer på det sättet, man kan inte gömma sig bakom musiken och det blir väldigt naket.
Sjungit har hon alltid gjort. Redan som nioåring gjorde hon sitt första framträdande i bygdegården med Oxdragarsång och ett komp bestående av de enda två ackord hon kunde. Men att bli artist var inget självklart val. För sådana drömmar fanns ingen plats under uppväxten i Ala, en gotländsk by med 180 invånare.
- Kändis och artist, det var något man blev i Stockholm. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle kunna försörja mig på det, säger hon på sin mjuka gotländska.
I stället skulle hon jobba inom vården som mamma och farmor gjort före henne.
- Jag slutade som undersköterska vid Visby lasarett trettonhelgen 1985 och då hade jag redan sålt guld. Men jag tänkte att jag skulle jobba kvar över julhelgen så ingen annan skulle behöva rycka in.

Genombrottet med När vi rör varann var inte odelat positivt. Visst var det roligt att få ett gensvar från publiken men att ständigt bli igenkänd tärde.
- När jag har klivit av scenen vill jag helst bara vara en vanlig människa. Det var rätt tufft faktiskt. Det blev mycket tisseltassel bakom min rygg och jag hade svårt att förhålla mig till det.
Inte hjälpte det att hon valt att bosätta sig i Stockholm. Längtan till havet, naturen och avskildheten blev för stark och det är nu 15 år sedan hon flyttade till Roslagen.
Men professionellt har det blivit lite väl lugnt på senare år och det var en av anledningarna till att hon valde att tacka ja till att vara med i Melodifestivalen.
- Tidigare har jag lagt en hel del tid på barnen och familjen, och det har jag inte ångrat. Men mina barn börjar bli stora nu, man måste inte skynda att hämta på dagis och fritids längre. Och jag var sugen på lite mer offensiv.
Du är älskad där du går heter låten av Ingela Pling Forsman och Bobby Ljunggren och Susanne Alfvengren beskriver det som en "lite småpampig ballad". 28 februari i den fjärde deltävlingen står hon inför den största tv-publik hon någonsin haft.

Skräms du inte av all hysteri runt omkring?
- Det är klart att jag bävar lite men jag tycker så otroligt mycket om låten. Och om man har svårt för att marknadsföra sig, som jag har haft, är det nog inte så dumt att vara med i Melodifestivalen. Sedan har jag en annan säkerhet i dag och mycket rutin att vila i.
Men det blir inte någon helt ny Susanne Alfvengren som dyker upp på den stora scenen i det stora sammanhanget.
- Det är nog dumt att försöka poppa till sig, det är bäst att åldras med värdighet. Jag tänker inte förlora min själ i det här. Det blir vackra kläder med urringning men ingen bröstchock.

Hon satsar på nystart

2009 blir en nystart för Susanne Alfvengren. Samtidigt som hon fyller 50 år deltar hon i Melodifestivalen för första gången och ger ut en platta som ska spegla hennes 25 år som skivartist. Hon vill tala om att hon fortfarande finns och att hon fortfarande kan.